Hej och karibuni

Min man har inte lyckats få med mig på nån fjällvandring trots att jag tycker mycket om att promenera och trivs i naturen. Det är det där med tält som avskräcker. Idag har jag varit på en vandring som gav mersmak, så om jag får sova nån annanstans än i tält så är det mycket troligt att jag följer med till de svenska fjällen framöver.
Dagens utflykt gick till Ngong Hills, ordnades av Björklunds och leddes av deras massajvän Salash. En fantastiskt kunnig man när det gäller både fåglar och växter. Björklunds, nyanlända familjen M och jag åkte imorse bil från Nairobi till hans hem, en bit utanför orten Ngong. Därifrån vandrade vi upp på en av Ngong Hills och gick sedan över fem kullar innan vi kom fram till den sista kullen. Här snackar vi inte Nolbykulle. Vi befann oss bra mycket högre än Kebnekaise när vi var på den högsta kullen. Vägen upp var bitvis ganska brant men när man väl kom upp på en kulle var det lätt att promenera där. Utsikten var helt otrolig. Åt ena hållet Nairobi och där bortom vidsträckta vidder. Åt andra sidan Rift Valley, som påminner om ett månlandskap. När vi satte oss i bilen igen var det bara de två yngsta som hade energi kvar. Men det är en skön trötthet. Kan också tillägga att det var strålande att få sätta sig vid dukat bord hos fam Andersson efter utflykten. Middagen var förstklassig. Nu får bilderna tala istället. För jag är trött efter lång vandring och ska få sova nyduschad i en säng. Inte på liggunderlag i ett trångt tält.

Jag var idag särskilt glad åt mina sköna gympaskor, och fascinerades av den kenyanske vandraren som på sina fötter hade skor gjorda av bildäck.

Idag kom Margret tillbaka från påskledighet och gjorde vårt hem skinande igen. Mycket passande eftersom vi i eftermiddag hade hembesök av utredaren från Childrens department. När vi hade hembesök av de svenska utredarna var vi ju tvungna att feja helt själva. . Förutom att det är fantastiskt att få sitt hem rengjort av ett proffs är det tillfredsställande att det är en win-win-situation för både oss och vår städerska. Vi slipper göra det tråkiga som vi är urdåliga på. Hon slapp bli arbetslös när Lundkvists och vi “tog över” henne av de amerikanska missionärerna. Fastän hon nu får en mycket högre lön än den hon hade förut så kostar det oss en mycket liten peng. (Visst är det skevt att det är så, men jag väljer att njuta istället för att skämmas) Ungefär 15 timmar i veckan är hon hos oss och hon uträttar väldigt mycket på de timmarna. Som idag då att göra hemmet representabelt inför hembesöket.

Mannen som har hand om vårt ärende hade också hand om Duveskog, så vi är väl därmed den andra svenska familjen han utreder. Ambros var i sitt esse när han var här. Pratade med sin showröst och sa de mest egendomliga saker. Tur att gossen pratar svenska! När besökaren frågade Ambros något artigt på engelska blev svaret “Lammen säger BÄÄÄ!”. Förhoppningsvis kunde vi andra svara något mer relevant. Ellentin fick några egna frågor vid köksbordet och klarade det bra trots mannens svåra engelska accent, och trots det faktum att tösen bara har kunnat engelska några månader.

Det är svårt att avgöra vad vi fick för betyg. Det mest uttömmande var att han avslöjade att han tyckte att både Esther Duveskog och Ambros var väldigt aktiva och pratglada barn. Det är väl bara att hoppas att vi vuxna inte är alltför knepiga kufar i dessa utredarögon, utan att rapporten kan skrivas ganska lätt. Vi fick ingen hint om när rapporten kan vara klar, men hoppas på att det sker rätt snart så att vår advokat kan börja leta efter nästa domstolstid.

Flera kloka vänner har skickat peppande mejl om att vi ska försöka leva i nuet och ta tillvara på den tid vi har här – trots att det är påfrestande att inte alls veta när vi får sätta oss på planet hem. Så sant. Och emellanåt så svårt.
Idag gav sig Mattias av med Jonas på lång cykeltur som inte är slut än. Vi andra fick fånga dagen på hemmaplan eftersom en sista liten feberrest hängde kvar även idag. Det blev en sen frukost på balkongen med nybakade scones. En skön början på dagen men annars en rätt tråkig innedag med strålande sol utanför fönstret.

Påskafton – och planen var att ha påsklunch för Ambros Guardian ad Litem med familj samt nedan nämnda Mikaela. Av detta blev intet eftersom vår tös blev febersjuk inatt. Som tur är har det funnits lite godisaptit under dagen. Det blev både “påskäggs”letning för syskonen och lite målande på andra ägg. Dessutom kom Petra förbi med en uppskattad medicin i form av svenskt godis och just nu hjälper en annan medicin från Lundkvists: Mr Bean på semester. Utöver det används Alvedon levererat av fam Carles. Vad skulle vi göra utan vänner?
Familjen Carles brukar vara våra påskvänner, men eftersom vi firar på olika håll i år så kommer bland dagsfärska bilderna också en bild på fyra fina barn som kanske firar påsk ihop nästa år istället.
Ambros hade bara några få godisar och för övrigt mest majspuffar i sin påse. Färgämnena i dem är lika starka i dem som mycket kenyanskt ätbart som är ämnat för barn. (Det är inte tungan utan den röda majspuffen som syns i hans mun…)

Om gårdagen hade det också kunnat skrivas en del. Då picknickade vi med Björklunds. Aldrig förr har jag varit på utflykt med tillsyn av tre beväpnade vakter. De försökte skydda oss från högljudda scouter men lät kossor och babianer komma oroväckande nära.

En trötthet har fallit över mig. Och jag tycker mig ana den hos övriga familjemedlemmar också. Som att musten gick ur när hemmavännerna reste hem. Till det som egentligen är vårt hemma. Det här är en oerhört viktig tid i livet, men på ett sätt en parentes när vi lever så långt borta från våra ordinarie relationer och sammanhang. Nära i tanke och kontakt. Men långt borta fysiskt.

Idag är jag särskilt trött efter intervjun på Childrens Department. Vi lämnade för första gången bort Ambros. Det i sig hade kunnat kännas jättejobbigt, men i och med att han var hos Johanna, Anders och Amity som han är trygg med kändes det bra. Och eftersom storasyster också var med. Tack Lundkvists för att ni tog hand om våra älsklingar så länge. För det blev en lååång sittning. Intervjun varade i tre timmar. Jag hade räknat med ungefär en timme… En del av mig var bara trött och ville hem. Till barnen och till Sverige. En annan del kunde uppskatta att man arbetar lika seriöst med hemutredning här i Nairobi som i Sundsvall.
Många icke-adopterande förfasar sig över att utredningarna är så ingående och personliga – men både Mattias och jag tyckte om vår utredning och våra utredare. Det var givande möten och självklart att man måste ha en så tydlig bild av oss som möjligt för att med trygghet kunna placera ett barn hos oss. Ändå så hade jag idag mest lust att resa mig och gå istället för att utredas en gång till.

Också detta var en trevlig utredare, men efter att han hade frågat om våra hobbys så kommenterade han mitt skrivande med att en del författare inte har tid med familjen eftersom de sitter hela nätterna och skriver. Inga pluspoäng för den hobbyn alltså. Inte så många pluspoäng i plånboken har det givit än heller – och risken är att min lilla ynkedomsvinst stannar kvar hos Vulkan om jag inte säljer ca 15 böcker till före maj. Just nu i påsk är det 20% rabatt på Vulkan så om nån har tänkt att köpa Väntrum så gör det gärna där istället för från mig personligen. Precis nu tittade jag på statistiken och sänder en tacksam hälsning till de senaste köparna!

Igår fick Ambros (som omväxling) pannkaka med sylt och när han hade somnat åt vi andra en annan variant. Ett hopkok av favoriträtter.

Hemlängtansgratäng (3 portioner)
– en blandning av fredagsmat, min konfirmationsmiddag och Ambros svenska favoriträtt

6 tunnpannkakor
300 g tacokryddad stekt köttfärs
smör

1 stor rödlök
1 stor burk hela champinjoner
salt och peppar
ca 2 dl ströbröd
1 dl svampspad
1 dl vitt vin
2 dl grädde
mozarella

Gör pannkaksrullar fyllda med köttfärs, lägg dem i en smord ugnsfast form.

Finhacka löken och dela champinjonerna. Fräs dem i smör, salta och peppra. Strö över ströbröd och späd med vätskorna. Låt puttra någon minut och späd ev mer med valfri vätska. Det ska vara en ganska fast röra.
Smaka av och bred sedan röran över pannkaksrullarna.
Täck allt med riven mozarella. Gratinera i ca 225 grader tills rätten är genomvarm. Servera med en god sallad.
Eller en god bok. Kanske en Gardell.