Hej och karibuni

Skrev för några veckor sedan om folk som säger att de inte “kan göra något”. Vid tillfället hade jag en speciell person i åtanke men jag ändrar härmed uppfattning om nämnda – då som nu ej namngivna – person på Sveriges ambassad här i Nairobi.

I ett mejl skriver hon så här:

“Tänkte bara uppdatera er på vad som har hänt sedan vi sågs senast.

Britterna tog upp frågan om de utdragna adoptionsprocesserna på det senaste mötet i EU-gruppen. Denna fråga kommer därmed att tas upp igen under det första mötet under det svenska ordförandeskapet. Tanken är att EU kommer med ett gemensamt uttalande om hur man ser på den utdragna processen.

Jag och nn (Mattias ändrade namnet) kommer att träffa en representant för den nederländska ambassaden imorgon och prata om samma sak.“

Bra! Det finns möjlighet till förbättring av adoptionsprocessen här!

Igår var vi lite osäkra på om vi behövde åka till domstolen idag. Våra grannar Lundkvists fick besked via SMS att de skulle infinna sig i rätten kl 9.00 så vi tänkte att det är säkrast att göra likadant. Min kostym, som jag köpte i december 1998, har jag tidigare inte använt lika frekvent som de senaste veckorna, så den börjar bli sliten. Kommer nog lämna kvar den i Kenya.
Hakuna jam (ingen trafikstockning) var dagens udda trafiksituation, så nästan samtidigt som Lundkvists, Sörlings och Muteru anlände vi till rätten strax före 8. Vi hann med varsin snabb kaffe på Java och Muteru som nyss återvänt från Sverige bjöd. Trevligt!

För oss och Lundkvist, som haft samma domare, var dagens övning en snabb tillställning. Domaren läste snabbt upp domslutet, innehållande vår och Ambros bakgrund och rekommendationer från de olika rapportskrivarna samt en egen bedömning att vi var lämpliga som föräldrar åt Ambros. Det var alltså idag det officiella beslutet fattades så det kändes bra att vara med, även om vi förstod att vi inte behövt vara det.

Midsommarafton kommer vi alltså framöver också fira som Ambros adoptionsdag!

Återkommer med mer info om dagen senare, men här är familjen återigen framför domstolen.

Vi har börjat stoppa ner åtta månader i våra väskor. En hel del av det vi tog med oss hit tar vi inte med tillbaka, men vi har också skaffat ganska mycket grejer som behöver få plats. I röjningen hittade vi de här två mössorna som Ambros gudmor (och nyblivna Noa-mor!!) Maria Nordenmark har stickat. Tycker att de passar barnen väldigt bra!

I måndags kunde de som har Sundsvalls tidning läsa Cissis sista reseberättelse.

Idag hoppas vi att våra vänner Sörlings och Jonssons är med på domstolslotteriets dragningslista som presenteras i eftermiddag. I morgon eftermiddag står det klart om de dessutom vinner. Vi hoppas på det!

Vi är otroligt rika på vänner. Ett konstaterande som vi gör när vi läser kommentarer och mejl från gamla och nya vänner. Vi blir så otroligt generöst bemötta och vi är så glada för det! TACK alla! Jag blir alldeles blyg!
Idag kommer foton från igår och idag. Denna dag har vi umgåtts med nya vännerna Nilsons. Vi åkte till Karen och var på Giraffe Centre, Kazuri beads och Karens Coffee garden.
Ett tag efter att vi kommit hem sa Ellentin till Ambros: “Kom så tar vi på pyamas!”. Ambros följde med storasyster som bytte lillebrors blöja och satte på pyamas och hämtade täcke! När Cissi pussade båda barnen och sa att mamma och pappa har världens finaste barn, sa Ambros: “Nu e dom glada!” Så sant!
Sedan låg syskonen i soffan och tittade på “Pippi på rymmen”.
Lördagsmys!
Ambros guardian ad litem – Caroline – kom och hämtade oss strax före halvåtta på fredagsmorgonen. Lägg märke till hennes dreads!
Nyblivna familjen Ekhem framför statyn av Mzee Jomo Kenyatta och Nairobi High Court.
Ambros och Caroline. Tack vare att vi kom tidigt fram på morgonen hann Caroline gå till en hårsalong och få peruken fixad över sina dreads. Svårt att se att det är samma kvinna som hämtade oss på morgonen! Men tjusigt!
Syskonen i väntan på taxin som skulle ta oss till giraffcentret.
Ambros har fått syn på mig och springer till mötes.Ellentin ska precis mata en giraff med pellets. Ambros, som älskar giraffer, älskar inte närgångna giraffer.
En giraff kan inte bitas eftersom den inte har någon kraft i överkäken, så jag vågade låta den äta ur handen. Men det var kladdigt!
Övriga familjen intill en uttorkad å.
Familjen utan skyddsnät eller stängsel framför en vild Affe giraff! Med tre horn! Fast vild giraff låter som en motsägelse i sig. De ter sig mycket fridfulla.
På väg hem var det en otäck olycka. En matatu hade kört på en cyklist och arga förbipasserande tände då eld på matatun. Skrämmande mob justice!

PS. Ellentin har lagt upp ett nytt blogginlägg.

Imorgon har vi tid för hearing i domstolen! Nu hoppas vi på att domaren har en bra dag! Vi ska göra vårt bästa för att se ut som en lämplig familj, välrakade, välkammade och i övrigt välartade, tror att vi lyckas med vår del!