Hej och karibuni

Eller det var nog sex av dem, för Trötter med den goda sömnen som jag beskrev igår var inte hemma inatt. Varenda natt hittills har Ambros somnat ganska lätt på kvällen och sedan sovit oavbrutet till morgonen. Lite väl tidiga morgnar, men dock goda sömnnätter.

Tills inatt….då vaknade Ambros när jag just hade lagt mig (i samma rum som honom och Ellentin – det var lite “efter-karantän” för Mattias för säkerhets skull) och somnade inte om förrän efter flera timmar. Han var inte ledsen, mer än några gånger just när han höll på att somna in (men ångrade sig) utan låg med fingret i munnen men med vidöppna ögon. Det hjälpte inte heller att han fick komma och ligga mellan Ellentin och mig, då blev han mindre sömning och det vaknade storasyster av. Så då var vi vakna alla fyra.
Jag längtar tills vi känner Ambros och kan knepen…

Så småningom somnade gossen ändå i sin säng, men vaknade vid sex och är nu lika sprallig som vanlig. Hostmedicinen kunde orsaka dåsighet stod det – men kanske det finns nåt finstilt om att tre dagars användning ger sömnbrist?

…alla verkar de ha samlats i en och samma lilla tvååring: Ambros!

Kloker – han förstod direkt att det är vi som är Familjen. Att det är oss han hör ihop med från och med nu
Glader – massor av gurglande skratt och glädje ryms i den lilla kroppen. Än så länge är det nästan bara vi som får se det. (Fast även Hanna fick smakprov igår. KUL!) Och vi får se det till max.
Butter – nu har det börjat komma små korta utbrott när Ambros vill nåt helt annat än det som just ska göras. Som de flesta tvååringar!
Blyger – den här delen dominerar när vi träffar andra. Då kan lille gossen sitta i timmar med fingret i munnen i en förälders knä innan han tinar upp. (Som idag när de friska av oss var med Duveskogs…först efter några timmar lossnade det och han kunde ÄNTLIGEN leka med Esther. HURRA!)
Prosit – förkylning just nu, men på bättringsvägen. Snart kan vi bada igen!
Trötter – kommer först när man säger att “Nu ska Ambros sova” då går insomningen rätt så snabbt när pappa eller mamma står intill sängen
Toker – massor av hyss, bus och dansuppvisningar får vi vara med om. Och idag var första gången som Ambros lekte organiserat med oss alla och instruerade oss i vad vi skulle göra. Vi skulle sitta på särskilda platser och på hans uppmaning sjunga Happy Birthday – och sen gick han runt till oss alla tre och delade ut osynliga paket och tårta (tror jag!)

Och så hälsorapporten: Mattias har varit ynklig och sängliggande idag, men det verkar bli bättre. Skönt. Vi andra mår OK – och vill gärna fortsätta med det så vi får vara med om julbasar på lördag och adventsgudstjänst i norska skolan på söndag!

När vi blivit föräldrar till Ellentin för snart tio år sedan, så dröjde det inte länge förrän jag tyckte att “såhär har det alltid varit” – alltså att vi var en småbarnsfamilj. Vi hade ju bott ihop i nästan åtta år när vi fick barn men omställningen kändes inte så stor efter ett tag ändå.
Jag kan känna lite på samma sätt nu, men inte riktigt. Det känns så naturligt och vanligt att vara tvåbarnsförälder till Ellentin och Ambros. Som om det har varit så länge. Men skillnaden är att jag känner ju inte Ambros än. Varje dag är det nya upplevelser och händelser som innebär att nya pusselbitar om hans personlighet faller på plats. Jag känner ju inte Ellentin helt heller – tror inte man kan känna någon annan helt och hållet men en aning om vissa saker har jag ju.

Nu sover gossen. Han vaknade halvsex imorse och ropade “ELLENTIN”. Vi hoppade över hans lunchsömn idag och tror att han kanske tar sovmorgon till kl 06.30 imorrn 🙂

De tre största av oss har nyss avslutat en middag med pasta och spenatsås och den yngste sover gott. Vi rationaliserade bort middagsvilan idag eftersom han inte verkar behöva den, så då somnade han på fem minuter vid sextiden. Trött efter en dag av äventyr. Först utskrivning från barnhemmet, vilket förevigades:

Sedan firade vi utskrivningen med lunch på JAVA i shopcentret JaJa, var till Little Angels och gjorde oss skuldfria, gick till Nakumatt Prestige och shoppade allt möjligt från blöjor till yoghurt, sedan taxi hem med SwedKen Tours för 300 shilling (30 SEK). Nu nämner jag en massa namn som kanske bara är intressanta för varande eller blivande kenyaresenärer.
Efter bananmellanmål och Ambros lilla sångstund (se förra inlägget) promenerade vi till Svenska skolan. Där pratade vi med holländska och svenska bekanta, upptäckte gemensamma vänner och lekte. Samt badade. När Ellentin och jag hade simmat ett tag ville Ambros också i. Så vi satte på vadderade badbyxan och armpuffar och han gjorde sitt premiärdopp med mycket stor glädje! Inte alls rädd fastän han knappast har badat i mer än badbalja förut. Härligt!

I morse fick Ambros flytta ut från barnhemmet! Läkaren skrev ut honom och det var bara lite papper som skulle fyllas i innan det var dags att lämna barnhemmet. Nu ska vi återvända varannan vecka för kontroll. Härligt!

Direkt när vi steg innanför dörren här hemma så kom Ambros igång ordentligt; tog på sig stövlarna och går nu omkring och sjunger “Happy birthday to you”. Det är ju roligt om han tycker att det känns som födelsedag!

Skönt tycker vi att han äntligen är helt hemma!

Idag publicerade Sundsvalls tidning första delen av återkommande reseberättelser härifrån.