Hej och karibuni

Igår kväll kom familjen Carles hit, jättekul!
Lisa kom först upp för alla trappor och Olle, Kjell och Maria följde strax efter. I maj förra året gav vi dem en sparbössa så att de skulle samla respengar, otroligt kul att det blev av!

Idag åkte vi till The David Sheldrick Wildlife Trust, ett ställe där de tar emot föräldralösa elefantungar och vårdar dem. Roligt att se och bra att de bara har öppet en timme om dagen så att djuren inte ska bli för vana vid människor.

Sedan for vi ut till Karen Blixen Coffee House och åt lunch. När vi satt där kom regnet. Det fortsatte strila när vi åkte till Karen Blixen muséet och även när vi åkte hem. Mycket välbehövligt regn! Hoppas det fortsätter.
Nu ska vi se på Mitt Afrika, Carles hade med sig filmen från Sverige.

Bakom dessa grindar har vi varit så ofta att vi nästan betraktas som stammisar.

Här finns Centre for tropical and travel medicine. Ett bra ställe! Förtroendeingivande doktorer och ett bra lab där man analyserar diverse kroppsutsöndringar. Här har vi tagit rabiessprutor – sammanlagt 14 stycken om man räknar samman familjens totalsumma. Här har infektioner konstaterats liksom ovälkomna inneboende. Idag var det dags för mig att gå dit efter diffusa symptom under en längre tid – och mycket riktigt fanns där en liten amöba som orsakade diverse obehag, rätt lindriga men dock obehag. Nu ska nån dundermedicin göra så att den inneboende inte trivs utan ger sig av. Innan vi åker hem ska vi göra som vi blivit rekommenderade; låta oss bli analyserade på bredden och tvären och se till att bli av med ev åkommor redan innan vi åker till Sverige. För av förklarliga skäl är kunskapen om parasiter enligt rykten inte så djup och medicinerna inte så tillgängliga i vårt amöbafria hemland.

Denna dag har tankarna varit hos de fyra svenska familjer som skulle upp i rätten idag. Det gick si och det gick så. Vi gläds över en del saker och står suckande och frågande över en del. Men det verkar vara säkrast att inte fråga sig för mycket utan upprepa Hakuna Matata, Hakuna Matata precis som Timon och Pumba….
Vår advokat gladde oss i eftermiddag med att ha fått tag på tjänstemannen på Childrens Department som ska utreda oss. Det ryktas att han är den mest upptagne av dem alla, men vi blev NÄSTAN lovade en tid redan på tisdag.

Just nu sover gossen. Han somnade under ett restaurangbesök med familjen Björklund. Mattias och Ellentin är däremot ute och åker med Sam. Till flygplatsen för att hämta Maria, Kjell, Lisa och Olle som vi har längtat mycket efter! Det är fantastiskt att de faktiskt kommer hit! De tror att de ska bli hämtade enbart av vår taxi-Sam, men Sam har ordnat en stor bil så det rymdes en liten välkomstdelegation också. Hoppas de har sovit på flyget, för vi har stora planer för morgondagen….

Jag vet att denna blogg har flera scouter som läsare. Själv är jag också scout sedan länge. 1979 började jag i FG-PG (flickgrupp-pojkgrupp) i Dalvikskyrkan i Jönköping och någon gång på -80-talet blev Dalvikskyrkans FG-PGare scouter genom det nybildade EFS-scout som blev och ännu är en del av KFUK-KFUM scout. Sedan har jag fortsatt som scout genom åren, med några inaktiva år emellanåt.
Fast en gång scout – alltid scout!

Men det är den fritidsaktivitet jag ägnat mig mest åt genom livet och jag tycker scouting är ett bra sätt att lära känna naturen, sig själv och kamrater. För mig som kristen har det också varit ett sätt att möta Gud och utöva min tro. I EFS-kyrkan i Sundsvall har vi scouting som söndagsskola under gudstjänsttid – något som jag tycker är ett alldeles utmärkt gudstjänstfirande!

Nåväl, eftersom ingen av de bloggläsande scouterna sagt åt mig “Va, har du varit i Nyeri? Berätta mer! Hur var det? Vilket sammanträffande!” så tror jag att de liksom jag inte lagt på minnet att i Nyeri bodde scouternas grundare Robert Stephenson Smyth Baden-Powell de sista tre åren av sitt liv. Det är också i Nyeri han är begravd med sin fru Olave, som grundade flickscouterna.

Den 28 februari när vi hälsat på Ambros barnhem och mött de barn och vuxna som präglat två år av hans liv så åkte vi till Paxtu.

Därefter åkte vi till kyrkogården och parets grav, där det en vecka tidigare varit tusentals besökare för att hedra parets minne på deras födelsedag 22 februari, samt fira Thinking day. Hade jag vetat att jag skulle dit hade jag givetvis haft scoutskjorta på men nu är den hemma i Sverige.
Längst ner på gravstenen är ett scoutspårmärke avbildat, någon som vet vad det betyder så skriv gärna det i en kommentar! Du kan vinna en hajk!

För mig är Baden-Powell-detaljen ytterligare en pusselbit till att det är just Ambros som blivit vår son… det stämmer så bra på alla möjliga sätt!

Igårkväll kom lillasyster Maria och hennes kompis Malin hit från Mombasa och nu har de nyss åkt iväg till flygplatsen för hemresa till Sverige. De åkte till Tanzania den 8 november, dagen efter att vi flög till Kenya, så de har ju varit i Afrika nästan fem månader.

Bifogar lite bilder från dagen.

Först är när Ambros gör gymnastikkonster. “Mamma! Kamera!”

Sedan en bild på en kanga jag köpte idag. Grattis Barack Obama står det vid kortet. Nedtill står det “UPENDO NA AMANI AMETUJALIA MUNGU”. Någon swahilikunnig? Gissar att det står ungefär “Gud ger oss kärlek och fred” men är inte säker. Ambros vet att det är Obama.

Ambros myste i faster Marias knä och tittade på Madicken. Notera gossens klippning! Jag tycker det ser tufft ut men får inte medhåll av Ellentin. Hon tycker inte att jag ska experimentera sådär…

Väntan på taxin i varma kvällen. Det är ca 25 grader nu på kvällen – brukar vara svalare…

Sam Maheri – egenföretagare i taxibranchen som i veckan sänkt priset för svenskarna, efter att Cissi gjort en marknadsundersökning och sett att Sam var dyr på de långa resorna. Nu är han billig. Dessutom är han en hyvens prick!

Reflexälg i taxin. Inköpt på Clas Ohlson i Sundsvall av MamaAmbros som Sam kallar Cissi.

Det är härligt med vänner som man kan göra galna saker med. Som att fira julafton i mars. När Per för ett tag sen åt en majskolv, som han hade köpt av den rara damen i gathörnet vid skolan, så gjorde han det på samma sätt som i husvagnsfilmen från Kalle och hans vänner. Då kom vi att prata om den – att vi inte hade fått se det i julas. “Men den har vi med oss” sa herr A. Jag kontrade med att Karl-Bertil Jonsson hade vi fått från syster och svåger, men tyvärr anlände den efter jul…. så kanske man skulle fira jul igen. Och genast var en ny julafton inplanerad med familjerna A o L. En glad familjen L som klarade av sin första hearing i fredags. Det visade sig att det är bra att vara beredd på att “det blir aldrig som man tror”, för efter många turer där det verkade tveksamt om fam L skulle komma upp i rätten före påskstängningen ringde advokaten plötsligt i torsdags och berättade att domarna hade ändrat sig och ändå SKULLE jobba imorgon. Snabba ryck men allt gick bra. Det fanns tydligen andra familjer som hade hunnit planera resor till kusten och missade den svårfådda tiden i rätten! Hemska tanke!
Julfirandet så, ägde rum igår och innebar att vi gick och handlade gemensamt. Mikaela var med oss nån timme och när jag ser hennes hemsida förstår jag att det är en gåva att hon är här. Förutom att hon är trevlig och genuint intresserad så kommer vi att få del av riktigt fina bilder över vårt äventyr.
Efter Nakumatt påbörjades julförberedelserna här hemma hos oss. En lussebullsdeg sattes snabbt och lite på en höft och sen fick fyra barn baka medan de vuxna klädde julgranen (kul att den blev använd en gång till) stekte köttbullar och förberedde filmtime. Våra två ettåringar bakade inte, men var som oss andra i full gång ända till framåt niotiden. Vi hann med både mat och dans runt granen innan vi bänkade oss med smarriga lussebullar framför Kalle och så småningom Karl-Bertil.
Det blev till och med en liten julklappsöppning eftersom Julia och Timotheus hade gått hela vägen i julförberedelserna och införskaffat julklappar till de andra familjerna. Tack!

Ambros hade en lång och emellanåt trött dag. Det tar på krafterna att göra roliga saker. Som att baka och leka med en massa roliga kompisar i olika åldrar. Även fredagen var intensiv då vi på eftermiddagen hade en härlig badstund med Sörlings på Hampton´s och avslutade med mysigt fredagsgodis hos Jonssons. Träffen med bästisen Primus var efterlängtad och hade orsakat många glädjeskutt under förmiddagen. Ambros har blivit helvild i vattnet och hoppar rätt ner i poolen när han har armpuffarna på. Han sjunker under vattenytan och ploppar sen upp med ett lyckligt leende. Bra att vara så vattenvan inför Mombasaresan som väntar. Om en vecka har vi fått hit goda vännerna Carles – och med dem ska vi upptäcka Kenyas kust några dagar. Spännande!

Nu upptäckte jag vilket datum det är idag, och saknar plötsligt min pappa väldigt mycket…

Ett litet tillägg efter att ha läst den här söndagens texter och en skön betraktelse av Caroline Krook: Nog är det passande att fira jul just i samband med Jungfru Marie Bebådelsedag.
Gud med oss.
Också här.