Hej och karibuni

Idag har det regnat stora delar av dagen – skönt! När vi kom i början på november var det regn varje dag, men nu har det inte regnat sedan november, så det behövdes. Den långa regnperioden kommer inträffa i mars.

Igår träffade vi Ambros guardian ad litem, Caroline. En väldigt trevlig kvinna! Ambros fattade tycke för henne snabbt och visade sitt fotoalbum och lärde henne viktiga svenska ord: mormor, farfar, pappa, mamma, nej (och pannkaka såklart). Hon sa att hennes ambition var att lära sig minst 20 svenska ord innan processen var klar, så hon är ju på god väg. Vi pratade lite och stämde ny träff om två veckor, eftersom hon gärna ville träffa Ellentin också. Då lovade vi bjuda henne på pannkaka, vilket hon såg fram emot. Hon nämnde att hon ska skriva en rapport till rätten. Rapporten är normalt hemligstämplad, men hon ville gärna stämma av med oss innan hon lämnade in den, och det känns ju bra.

Idag hade vi haft fullt hus då Ellentin hade med sig kamraterna Alicia och Hanna hem efter skolan som slutar 12 på fredagar. Lite senare kom också Petra och Primus. Tjejerna spelade TV-spel och killarna hölls i närheten med sina lekar som mestadels bestod i att flytta soffkuddar och plastmöbler.

Just nu är Cissi på väg till flygplatsen för att möta sin mamma Birgitta som anländer vid 23. När hon skulle gå insåg hon att vi är utan nyckel till ytterdörrarna! Jag ringde vaktmästaren men han hade inga extra, utan hänvisade till grannarna. Som väl är var den nedre ytterdörren mot baksidan inte låst så Cissi satte upp en lapp där med en vädjan till grannarna om att inte låsa. Vi får se hur det går inatt när de kommer tillbaka. Om det är låst står hoppet till välvilliga grannar. Annars får de sova över hos Lundkvists.

Idag sov Ambros rekordlänge – till 08.15 – efter att ha varit vaken en hel del igår kväll. Kanske att en av medicinerna innehöll nåt uppåttjack. Vi misstänker ämnet Fenoterol hydrobromide.
Pappan och gossen höll sig undan hos familjen Lundkvist medan mamman städade alla golven. Vi skulle nämligen få hembesök klockan 12. Så där satt vi fint och väntade i ett städat hem till klockan blev över 13. Då visade det sig att i Carols kalender stod det att besöket skulle ske imorgon. Så vi får väl städa en gång till då.
Men städningen skedde inte helt i onödan eftersom vår kryparvän Erik var här på besök med sina föräldrar. En trevlig middag som nyss avslutades.

För övrigt så är det här en dag när jag hellre hade varit hemma. Det finns såna dagar, när det sker saker som gör att man skulle behöva befinna sig nära sina nära inte bara i tanke utan också geografiskt…

Nu har denna blogg haft sitt längsta uppehåll hittills tror jag – det var nästan två dygn sedan Cissi skrev det senaste inlägget! Det var fel hos leverantören så det var inte så mycket att göra åt.

Härhemma har vi haft täta strömavbrott också de senaste dagarna, lite irriterande men vi har både ljus och ficklampor så det går bra ändå. Men det känns lite ovanligt att allt slocknar och även husen intill är helt svarta, de som bor på andra sidan muren verkar inte använda stearinljus.

Idag var jag ganska hurtig på morgonen och promenerade i rask takt till Yaya och tillbaka och in till Eldon villas för att hämta jättebra brev från Ambros gudmor och gudfar! Roligt!

Beatrice (vicevärden på Eldon) och jag lyckades hålla en artig ton men det var inget kärt återseende. Vi var dit med Muteru i tisdags men fick åka därifrån för hon ville inte diskutera saken utan att managern var närvarande. Hon skulle egentligen varit där idag men kan tidigast på måndag – om hon överhuvudtaget kan – fick vi höra idag. Fortsättning följer alltså.

Sedan gick jag till Nakumatt för att handla vatten, kom på den lysande idén att köpa två tjugoliters flaskor för att få jämvikt när jag gick hem. Kan säga att det var ganska jobbigt men med lite pauser gick det bra. Men jag känner t o m nu att jag blev trött – så kondisen och styrkan är inte på topp, så då är det väl bra med träning.

I eftermiddags gick vi igen till Junction med hela familjen + Hanna samt Lundkvists och åt på foodcourten där – vardagslyx! Nu ska vi spela Wii Fit med Anders och Johanna!

Skolan började efter jullovet igen och då är det åter någon sorts vardag. Trettondagen passerar som en sådan så det är en full skolvecka som ligger framför.

Vi tog den sista rabiessprutan idag samtidigt som Duveskogs också gjorde det. Ambros hörde i förväg att Esther grät och blev därför riktigt orolig och grät en hel del innan sköterskan till slut gav honom sprutan, därefter gick det över ganska fort. När vaccineringsprocessen startade för en månad sedan hade vi sagt till Hanna och Ellentin att de skulle få göra något roligt efter sista sprutan, och eftersom det var idag så blev det studsmattehoppning på Junction och pannkaka på Java! Studsmattorna var av den sort man ser på marknader i Sverige, man hissas upp i en sele som är fastsatt med gummistroppar, vilket gör att man kan hoppa ordentligt högt. Båda tjejerna blev riktigt trötta efter de tre minuter man fick hålla på!

Vi hade tidigare blivit bjudna på måndags-söndagmiddag hos Lundkvists så vi gick direkt från kaffebordet till dem. Väl där bjöds vi på köttgryta och ugali, de är duktiga på att ta till sig och tillaga kenyansk mat vännerna! Vi kör för det mesta den mat vi äter hemma och känner igen så det var roligt med omväxling! Ugali är alltså majsmjöl och vatten i en stabbig sammansättning, vad vi tidigare känt till som sadza från Zimbabwe. Mättande, gott och trevligt var det ikväll!
Utan vår förtjänst är Ambros ofta väldigt artig, på Anders fråga om han ville ha köttgryta sa Ambros “Nej, nej!”, men fick ändå en slev. “Tackimicke” med glad stämma är Ambros reaktion. Han åt förvisso inte köttet men några skedar ugali fick han ner!

Nu har vi haft strömavbrott en dryg timme, får se om det håller i sig hela natten.

Martin ställde frågan hur många familjer som är nere och på g. Nu är vi fyra familjer här som adopterar via AC (Adoptionscentrum) som vi, och tre familjer som adopterar via organisationen BFA (Barnen framför allt). Vad vi vet är det två familjer på gång från AC (familjen A som Cissi nämnde, samt fam N) och en från BFA. Om det är fler familjer på gång som läser här så mejla gärna, så kan vi tipsa om hur du kan bli medlem i vår grupp på yahoo.

Adoptionsorganisationerna lägger inte många strån emellan för att hjälpa till med kontakterna men vi har lyckats hitta varandra ändå. (Fånga den kängan och agera den som vill 😉 Här vore det på sin plats om man agerar tvärs över organisationerna.

Det finns också ett för oss okänt antal svenskar som bor och arbetar här som residents. Vi känner till att två av dem adopterat utan inblandning från svenska organisationer.

Idag har det mestadels varit en innedag för att kurera förkylningarna. Det var härligt att safarin gick att genomföra för alla i familjerna S, L och E – trots att vi var lite småkrassliga allihop.
Imorgon börjar Ellentin skolan igen – så nu återgår vi till vardag. Just nu har vi dock Wii Fit-turnering med grannarna. Ambros sover så jag har kunnat gosa mycket med godingen Amity. Annars är Ambros snabb att säga åt oss om nån av oss håller i Amity. “INTÄ AMITY! NEJ – INTÄ AMITY!”

Det blev inget kyrkobesök idag heller. Vet inte om vi ska skylla på förkylningarna eller om det är ren lättja. Den engelskspråkiga lutherska gudstjänsten börjar klockan 09.00. Och det inne i stan – så det tar ett tag att åka dit. Vi kanske ska leta rätt på en närmare kyrkogemenskap. Det får bli ett dagens bibelord istället. Det var visst också länge sen…. Jag hittar det i världens bästa bok: Psalmboken i texterna för trettondagen – som kommer gå oss förbi som en vardag här.

Jesus sade: “Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh. 8:12)

Imorgon öppnar Little Angels igen – och det gör att vi hoppas på snart barnbesked för familjen A som vi väntar ivrigt på. Dessutom kanske vår pålitlige hjälp Muteru tar kontakt med Eldon Villas för att försöka få fram de shilling vi har rätt till. Att han under julhelgen skrev till oss från sin smekmånad med uppmuntran efter den svåra kontakten med Eldon gjorde att det hela kändes lite mindre tungt.