Hej och karibuni

Häromdagen när vi var ute och promenerade såg jag det hittills mest exotiska djuret – förutom alla sorters fåglar i olika storlekar – som jag sett här. Dessvärre var djuret dött, det såg ut att ha dött i flykten. Jag tycker det ser ut som en kameleont. Den hade inte stor nytta av att kunna smälta in i omgivningen.

Hälsoläget är som följer ifall nån undrar:
Ambros hostar om nätterna men har sedan igår fått en hostmedicin som tydligen är toppengod. Så fort jag öppnar flaskan gapar han det största han kan! Han har också torr och irriterad hud under ena armen och i ena armvecket vilket jag köpte en kräm emot. Tveksam om den funkar. Receptfri och dyr var den i allafall.
Ellentin hade magont och kände sig hängig söndag kväll och måndag morgon, men är nu bättre
Mattias magont tilltog idag och han är febrig och fryser. Trevis och Reliv från Sverige samt multinationell brun läsk är de medikamenter han har fått.
Cecilia (undertecknad) är bara lite förkyld med ont i ett öra, men känner också av emetofobin eftersom Mattias har utrustat sig med en hink.

Frustration är också en åkomma som tillkommit idag. Den gäller kraven på specifika dokument som inte är slut än trots att hela våren ägnades åt att samla alla dokument som skulle göra kenyanska myndigheterna nöjda. Jag tror att vi inte hade nån aning om begreppet byråkrati innan vi gav oss på det här med adoption. Ibland känns det som ett utdraget psyktest av de blivande föräldrarna…. Just nu gäller det vigselbeviset, där myndigheterna här har ångrat sig och inte godtar skatteverkets engelska utdrag som bevisar både att vi finns och är gifta. Nädå – det måste vara vigselbeviset från 1992! Som ligger nedpackat i en av alla kartonger i vårt uthyrda hus! Tack och lov har vi nära till vår kära vigselförrättare via mejl, och nu hoppas vi det ska lösa sig ändå tack vare benäget bistånd.
Jag kanske måste gå till apoteket och be om nåt fantastiskt receptfritt (som allt annat) snällmedel innan vi ska till rätten. För så mycket har jag förstått; att här får man bara le och se snäll ut och inte ifrågasätta….inte riktigt my cup of tea. Men jag ska nog göra mig en riktig cup of tea nu efter att ha berättat lite mer om dagen:

Efter en långpromenad i solen till Adams Arcade gick Mattias hem för att sköta om en begynnande krasslighet medan jag och barnen (oj, vilken njutning det är att äntligen få använda det uttrycket….”jag och barnen”!) stannade till på svenska skolan. Ellentin hade kul med sina blivande klasskompisar och fick hänga med in på sista lektionen innan hon och Hanna fick vara länge med varandra. Ambros fick gräva länge, länge på svenska skolan och var väldigt nöjd med det.
Här kommer lite bilder från eftermiddagen.

Blombilden är till dig mamma. Är det bougan-hurdetnustavas-villa, eller?
Vi har förresten en mycket vacker blombukett härhemma nu som vi fick av kära vännerna Duveskogs när de var hit och hämtade Hanna. Härligt!

Innan vi åkte så blev jag uppvaktad av mina arbetskamrater på Projektkontoret på Bolagsverket. De målade denna vackra tröja som jag har på mig så gott som dagligen. Eller jag kommer att ha det från och med nu i alla fall. Nyss gick jag ut på balkongen och kände på morgonen. Som vanligt i framtiden hade jag på mig tröjan! Tack kära vänner för den! Hoppas ni har det bra i nya huset!

Huset vi bor i är förhållandevis bra – men ganska slarvigt byggt kan även jag som lekman tycka. Skåpsluckor som inte går att öppna för att gardinhållaren sitter i vägen och fönster som omöjligt går att stänga tätt för att passformen inte stämmer riktigt och snedhängda dörrar mm. Ungefär som vårt hus på Hemmanet som firar 100-årsjubileum nästa år. Uppskattningsvis 95 år äldre än Eldon villas. Men denna lilla lägenhet kostar betydligt mycket mer per månad. Bl a därför kollar vi andra alternativ lite löst nu. Vi hoppas kunna hitta nåt bra som vi kan flytta till kanske efter årsskiftet.
Mindre än en och en halv km härifrån ligger Afrikas största eller näst största slum – uppgifterna varierar – Kibera. Där bor kanske 1 miljon människor och 95 % av dem är fattiga, lever på gissningsvis max 10 kronor om dagen. En skev värld och det blir mycket tydligt när man är mitt i den. Åt ena hållet Nakumatt och köpcentret där vi handlar en liter juice för 15 kr och åt andra hållet Kibera där det inte ens finns rent vatten att dricka. Ännu har vi inte varit till Kibera och jag känner mig faktiskt orolig för att ta mig dit.

Ambros vaknade 06:15 idag – skönt med sovmorgon 🙂 Vi åkte till Lutherska kyrkan, dit vi även fått med oss våra nyanlända vänner Johanna och Anders. Blev bjudna på norsk familjeadventsgudstjänst nästa vecka på norska skolan i Karen. Det verkar trevligt – för Ellentin är inte särskilt road av att inte förstå vad som sägs – såklart. Men på denna korta tid har hon blivit väldigt bra på engelska så om ett tag kommer hon nog inte ha några problem med konversationer iallafall. (Fast jag är relativt bra på engelska men har ju faktiskt problem med konversationer ändå emellanåt – och på svenska också – men det funkar ju ändå:)

Efter gudstjänsten tog vi en tur på stan och gick till samma affär där vi köpte barnsängen. Tänkte att jag skulle testa vad priset på barnsäng blev när vi inte hade med Sam från Little Angels. Mitt antagande var att jag som muzungu skulle få ett högre pris. Men så var det inte! Försäljaren – som inte sett mig förut – erbjöd samma pris till mig som vi köpte sängen för. Där fick jag för fördomarna! Bilbarnstolarna var i spannet 600 kr – 2800 kr! Jag frågade om de inte hade någon begagnad, och han tog mitt nummer och lovade hålla utkik efter en.

När vi ätit lunch for vi på det ettårskalas vi blivit bjudna på igår. Familjen bodde i Westlands i en jättestor och tjusig lägenhet. Har inte sett något så fint och välbyggt område här förut! Han jobbar på ettårskontrakt för Ericsson sedan oktober. Frun och döttrarna (1 och 3½) kom en vecka före oss. Så småningom kom ett till par och en familj med två pojkar och en hundvalp. Roligt att vara på kalas och höra lite av den verkligheten som Ericsson-anställda upplever. Ganska olik vår – men ändå likt.
Ambros blev så småningom ganska frimodig och efter några timmar sjöng han t o m “Happy birthday” för födelsedagsbarnet! Han var också förtjust i att på håll busa med hundvalpen. Men vid ett läge kom hunden väldigt nära – men nuddade inte – och då blev Ambros alldeles ifrån sig av rädsla ett tag!

Nu ikväll mår Ellentin inte riktigt bra i magen – vi får hoppas att det går över!
_________________________________________

Innan vi går och sover lägger jag (Cecilia) till ett dagens bibelord. Hämtat från psalmboken i texterna för idag: Domsöndagen. Kyrkoårets sista söndag.

“En gång lade du jordens grund, och himlen är ett verk av din hand. De skall förgås men du består, de är plagg som slits ut, du byter ut dem som kläder och de är borta.
Men du är densamme, dina år har inget slut. Dina tjänares barn ska bo här, och deras barn leva trygga hos dig.”
Psaltaren 102:26-29