Hej och karibuni

Flera kloka vänner har skickat peppande mejl om att vi ska försöka leva i nuet och ta tillvara på den tid vi har här – trots att det är påfrestande att inte alls veta när vi får sätta oss på planet hem. Så sant. Och emellanåt så svårt.
Idag gav sig Mattias av med Jonas på lång cykeltur som inte är slut än. Vi andra fick fånga dagen på hemmaplan eftersom en sista liten feberrest hängde kvar även idag. Det blev en sen frukost på balkongen med nybakade scones. En skön början på dagen men annars en rätt tråkig innedag med strålande sol utanför fönstret.

Evangeliet enligt Markus kapitel 16, vers 1 – 14
När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom.
Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’”
Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda. När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.
Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.

Påskafton – och planen var att ha påsklunch för Ambros Guardian ad Litem med familj samt nedan nämnda Mikaela. Av detta blev intet eftersom vår tös blev febersjuk inatt. Som tur är har det funnits lite godisaptit under dagen. Det blev både “påskäggs”letning för syskonen och lite målande på andra ägg. Dessutom kom Petra förbi med en uppskattad medicin i form av svenskt godis och just nu hjälper en annan medicin från Lundkvists: Mr Bean på semester. Utöver det används Alvedon levererat av fam Carles. Vad skulle vi göra utan vänner?
Familjen Carles brukar vara våra påskvänner, men eftersom vi firar på olika håll i år så kommer bland dagsfärska bilderna också en bild på fyra fina barn som kanske firar påsk ihop nästa år istället.
Ambros hade bara några få godisar och för övrigt mest majspuffar i sin påse. Färgämnena i dem är lika starka i dem som mycket kenyanskt ätbart som är ämnat för barn. (Det är inte tungan utan den röda majspuffen som syns i hans mun…)

Om gårdagen hade det också kunnat skrivas en del. Då picknickade vi med Björklunds. Aldrig förr har jag varit på utflykt med tillsyn av tre beväpnade vakter. De försökte skydda oss från högljudda scouter men lät kossor och babianer komma oroväckande nära.

Känslorna var starka, främst hos tioåringarna, när vi kramade och vinkade adjö till vännerna Carles ikväll. Så fantastiskt att de gjorde den här resan till oss.
Det är oerhört värdefullt att det finns några nära vänner och släktingar som har delat en stund av vår viktiga tid här i Kenya. Men nu har vi – så vitt vi vet – inga fler besök att vänta, och det i kombination med att vi inte vet när vi kommer hem gör det lite tungt…. Att det just idag reser hem en (italiensk) familj som har varit i Kenya i drygt ett år bidrar till en del mörka tankar. Men ändå försöker vi tänka att det där hör till extrema undantag för att hålla hoppet uppe om en sommar hemma. Och då helst sommaren 2009.
Idag är det för övrigt fem månader sen vi kom hit….

Den sista förmiddagen med kära vännerna tillbringade vi i Nairobi National Park. Besöket i Shimba Hills nära Mombasa bjöd på fantastiskt vacker utsikt men knappt ett enda djur pga hettan, men idag frotterade vi oss med zebror och giraffer. Till och med en noshörning fick vi se – på långt håll.

Nu ska vi försöka hitta på fler roliga saker framöver för att bota hemlängtan som kom när vännerna reste. Om det är nån av våra släktingar eller vänner som vill hjälpa till med botandet genom komma på spontanresa till Kenya så säger vi KARIBUNI!

Den uppmärksamme noterar förmodligen att bilderna kommer i fel ordning. Det blir tvärtom efter uppladdning – och jag glömmer alltid det….

Idag kom vi hem från vår härliga semester i Mombasa. Den innehöll mycket sol, bad och värme. Kände riktigt tydligt igårkväll när vi satt på den trevliga restaurangen Yul’s att vi har en fantastisk föräldraledighet! Även om det kan verka som om vi har semester varje dag så är inte upplevelsen så, men de här dagarna har verkligen semesterkänslan infunnit sig!
Flera gånger utmed vägen mellan Mombasa och Nairobi så har tidningen Daily Nation reklamskyltar och deras slogan är The truth. Mina tankar går till den sovjetiska tidningen Пра́вда, som fortfarande kommer ut i ryssland och gör anspråk på att innehålla sanningen – pravda. Det är ju bra om det som skrivs är sant, men den gamla Pravda tror jag inte höll sig till sanningen jämt och inte Daily Nation heller.
Vistelsen i Mombasa innehöll flera händelser där vi blev lovade olika saker men fick något annat och även påstods ha sagt saker som vi inte hade. En intressant händelse var när en hotellanställd kom förbi vår veranda vid åttatiden igårkväll och sa att han hade med sig våra gäster. Gästerna var en strandförsäljare, en okänd person och en biskop i strandförsäljarens kyrka: God’s House of Miracles International. De kom för att “the preacher” (alltså Kjell) påstods ha “skickat efter dem”. Pastorn ifråga hade lagt sig och hade inte skickat efter någon biskop vilket vi också sa. Vad biskopen sa till sin församlingsmedlem efteråt vet jag inte och jag undrar varför han sa till biskopen att Kjell ville träffa honom. Han passade förmodligen på att tänja på sanningen för att framstå i god dager inför biskopen.
Jag tror inte att försäljaren tyckte att han for med osanning, han funderade nog inte åt det hållet.
Nu tänkte jag knyta ihop säcken, men jag har tappat tråden, så varsågod och knyt själv.
Godnatt från ett behagligt svalt Nairobi.
Hv71-Färjestad 1-2 i matcher (4 av 7 spelade)