Hej och karibuni

Det största med denna resa är naturligtvis att våra liv förändras då Ambros blir en del av vår familj, men en del av äventyret är också att vara pionjärer. Att vi hör till de första svenskarna som adopterar från Kenya. Visst kan det vara frustrerande när rutinerna inte är satta och mycket är oklart, men just nu överväger glädjen i att vara del i något stort och unikt!

Idag kunde vi glädjas åt att välkomna Adoptionscentrums tredje föräldrapar till Kenya. Johanna och Anders. Vi har haft kontakt via mejl ett tag och det var fantastiskt att de idag äntligen satt här i vårt kenyanska vardagsrum! Jätteroligt att träffas – och fantastiskt att deras familjeresa börjar nu. Och att vi ska få vara med i den. Planerna på en förening har redan väckts och vi som är här ser fram emot att få mötas under många, många år framöver.

Igår köpte jag rosor på Nakumatt. Tjugo stycken för 13:50 i SEK…. Jag kunde inte låta bli att berätta för blomstermannen att vi kan köpa kenyanska rosor (rättvisemärkta) hemma i vår butik i Sverige.

Innan våra nya vänner kom var vi på Svenska skolan där de nordiska föreningarna hade en sportdag. Mattias och Ambros var iklädda Sverigetröjor men deltog inte i fotbollen. Tjejerna i familjen simmade och vi lekte, åt matsäck och blev inbjudna till ett ettårskalas innan vi gick hemåt i solen. Idag var det riktigt varmt. Första gången det var varmt inne mitt på dagen.

När vi blivit föräldrar till Ellentin för snart tio år sedan, så dröjde det inte länge förrän jag tyckte att “såhär har det alltid varit” – alltså att vi var en småbarnsfamilj. Vi hade ju bott ihop i nästan åtta år när vi fick barn men omställningen kändes inte så stor efter ett tag ändå.
Jag kan känna lite på samma sätt nu, men inte riktigt. Det känns så naturligt och vanligt att vara tvåbarnsförälder till Ellentin och Ambros. Som om det har varit så länge. Men skillnaden är att jag känner ju inte Ambros än. Varje dag är det nya upplevelser och händelser som innebär att nya pusselbitar om hans personlighet faller på plats. Jag känner ju inte Ellentin helt heller – tror inte man kan känna någon annan helt och hållet men en aning om vissa saker har jag ju.

Nu sover gossen. Han vaknade halvsex imorse och ropade “ELLENTIN”. Vi hoppade över hans lunchsömn idag och tror att han kanske tar sovmorgon till kl 06.30 imorrn 🙂

Nu har Internet vaknat igen efter ett dygns avbrott. Så här kommer gårdagens berättelse, som hittills legat och väntat i Word. Ambros försöker också just nu vakna efter middagsvilan. Han vill helst sova mer och står intill mig med ena handen för ögonen…kanske vill han helst sova för att vi tycker att han inte ska ha sitt finger i munnen när han är vaken. Det fingret är på så många andra ställen också – så det vore bra att kunna vänja honom av med det.

En pigg och busig Ambros väckte oss igår vid 06.15 och fick fart på både grötkokning och besök i ”tvättstugan” (dvs skjulet på bakgården där det står en tvättmaskin).

Så länge vi är här hemma i lägenheten är Ambros full av sprallighet och pratar, skrattar, sjunger och dansar när han inte hittar på bus. En välmående tvååring helt enkelt. Och tvååringar behöver få gränser satta, vilket är en märklig och inte helt lätt upplevelse. Att vara tvungen att bli arg på rösten ibland till vårt alldeles nya barn. Så är det ju inte med bäbisar….

När vi kommer utanför ytterdörren blir Ambros tyst och blyg. Favoritfinget hamnar i munnen och främlingar betraktas för det mesta med stort allvar hur mycket de än försöker charma honom.

Vi besökte skolan på eftermiddagen, träffade fam Jonsson och några ur personalen. Trevligt! Och så hade vi bokat träff våra gamla goda vänner (känns faktiskt så – fantastiskt härligt) familjen Duveskog vid poolen. Tyvärr var Esther sjuk så Ambros och hon fick inte chans att påbörja det som vi hoppas ska bli en lång och viktig vänskap. Det skiljer bara en dryg månad mellan dem och de är lika varandra i mycket!

Nu testar Ambros våra namn (MAMMA! PAPPA! ELLENTIN!) otaliga gånger, och när han satt mitt emot sin syster vid middagen igår ropade han hennes namn hela tiden. Både med och utan mat i munnen 😉 Till lunch blev det pannkaka, och även det var ett ord som kunde upprepas hur många gånger som helst. För det var ju så gott! Till middag var det mer ordinär barnhemsmat – pasta och linser – för den lille vegetarianen, medan vi större åt hemmagjorda hamburgare när gossen hade somnat.

Idag hade vi en inneförmiddag. Ambros är snabb på att förstå, vi varvar engelska och svenska och han verkar vara snabb med att komma ihåg vad nåt heter på svenska när vi testar att bara använda det! Vi tittade häromdagen i en bok som heter Djurens ungar och han lärde sig korrekt uttal på gRis (med riktiga tungrots-R). Idag när jag sa att vi skulle läsa om grisarna (på svenska) så hämtade han den boken och sa gRRRis 😉 Vilken läraktig gosse! Han ska nog kunna lära sig att prata som pappa 🙂

På eftermiddagen gick vi ut på promenad. Ngong Road förbi Nakumatt Junction (man ser bara “on” längst till vänster på bilden nedan), sedan Kingara Road (utanför bild),
Gitanga Road, Ole Odume Road ut till Ngong Road. Därefter tillbaka på Ole Odume Road till The Hampton där familjen Jonsson bor. Roligt att träffa nya vänner! När vi kom hem hade vi gått ca sex km! Kände oss ganska nöjda med det, för det är varmt och dammigt och att ha Ambros på axlarna gör det till bra träning. Lyckades få till Google earth igår och om ni vill se själva så ligger Eldon villas på lat 1°17’55.93″S och long 36°45’53.75″O.
Det mesta vi hittills besöker ligger inom bekvämt avstånd. Avståndet mellan Eldon villas och Svenska skolan är 500 m – så får man en uppfattning om skalan på bilden.

De tre största av oss har nyss avslutat en middag med pasta och spenatsås och den yngste sover gott. Vi rationaliserade bort middagsvilan idag eftersom han inte verkar behöva den, så då somnade han på fem minuter vid sextiden. Trött efter en dag av äventyr. Först utskrivning från barnhemmet, vilket förevigades:

Sedan firade vi utskrivningen med lunch på JAVA i shopcentret JaJa, var till Little Angels och gjorde oss skuldfria, gick till Nakumatt Prestige och shoppade allt möjligt från blöjor till yoghurt, sedan taxi hem med SwedKen Tours för 300 shilling (30 SEK). Nu nämner jag en massa namn som kanske bara är intressanta för varande eller blivande kenyaresenärer.
Efter bananmellanmål och Ambros lilla sångstund (se förra inlägget) promenerade vi till Svenska skolan. Där pratade vi med holländska och svenska bekanta, upptäckte gemensamma vänner och lekte. Samt badade. När Ellentin och jag hade simmat ett tag ville Ambros också i. Så vi satte på vadderade badbyxan och armpuffar och han gjorde sitt premiärdopp med mycket stor glädje! Inte alls rädd fastän han knappast har badat i mer än badbalja förut. Härligt!