Hej och karibuni

I morse fick Ambros flytta ut från barnhemmet! Läkaren skrev ut honom och det var bara lite papper som skulle fyllas i innan det var dags att lämna barnhemmet. Nu ska vi återvända varannan vecka för kontroll. Härligt!

Direkt när vi steg innanför dörren här hemma så kom Ambros igång ordentligt; tog på sig stövlarna och går nu omkring och sjunger “Happy birthday to you”. Det är ju roligt om han tycker att det känns som födelsedag!

Skönt tycker vi att han äntligen är helt hemma!

Idag publicerade Sundsvalls tidning första delen av återkommande reseberättelser härifrån.

Söndag igen! Första gudstjänsten med Ambros. Återigen ett nytt exempel på hur man välkomnar nya i gudstjänsten. Här fick man presentera sig i mikrofon under pålysningarna i slutet av gudstjänsten.
Som sagt en annan typ av gudstjänst idag, men spännande att budskapet är detsamma även om uttrycksformerna är olika. Det är också spännande att vi i vår kyrka hemma (välkomna dit) har delar som går att känna igen från båda dessa rätt olika kyrkor.

Dagens bibelord får bli:
“Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag” (Galaterbrevet 6:2)
Det tror jag vi behöver öva oss i, att dela och bära både glädje och bördor med varandra utan att varken förminska eller förstora. Bara bära.
Tack för att ni är så många som delar vår glädje här!

Vi var på gudstjänst i Lutherska kyrkan. Det är skönt att känna igen sig lite – i sånger och liturgi – när mycket annat är nytt och främmande. Efter gudstjänsten träffade vi en svensk tjej som tillfälligt var i Nairobi. Normalt jobbar hon annars med ett gatubarnsprojekt i Nakuru, en stad några mil härifrån. När hon nämnde att hon jobbade för ELM-BV så tänkte jag att vi borde väl vara släkt på nåt avlägset vis. Mycket riktigt – hennes moster Gullan är gift med min farbror Sven! Förmodligen har vi träffats som barn, men har inget tydligt minne. Roligt att träffa Sofia som snabbast nu – vi kanske råkas igen under vår vistelse här! Det är en liten värld – för släkten är inte så jättestor!

Gick upp halvsju och såg att Ambros gjort en helomvändning men sov gott. Tio minuter senare tittade jag till honom igen och då var han vaken och låg och funderade. Gissar att det är ett barnhemsbeteende att vakna och inte säga nåt, när fler barn i rummet fortfarande sover. Storasyster bar in honom till mammas och pappas säng. Så här mysigt var det:

Nu sover det en fantastisk liten pojke i den nya sängen. När han tidigare idag skulle sova middag tyckte Ambros att sängen verkade farlig, men nu sjöng pappan och mamman ” Så går jag nu till vila trygg” samtidigt som mamman la ner Ambros i sängen. Sen satt jag kvar länge på golvet med en alldeles lugn liten gosse. Han låg där och filosoferade länge och höll mig i handen. Släppte den ibland och letade rätt på handen efter ett tag igen. Så till sist somnade han gott. Nu återstår att se när han tycker att det är morgon.

I förrgår såg den sovande prinsen ut så här, när han tog sig en extra middagslur i mammas knä.

Det är permission från barnhemmet nu. Doktorn kommer skriva ut honom därifrån tidigt på måndag morgon, men vi fick tillstånd till en natt här hemma. Härligt!

I eftermiddag/kväll har Hanna varit här med oss. Jättemysigt. Vi promenerade till Svenska skolan där tjejerna hoppade studsmatta och hoppborg och badade en stund. Ambros hade också kul, dansade och sprang en del men satt allra mest i pappas famn. Och så fick han prata i telefon med moster Mia och kusinerna Elias och Hannes. Det var spännande! Han pratade mest med dig Elias. Undrar om du förstod vad Ambros sa? Det gjorde inte jag! Men efteråt när jag berättade för Ambros vilka han hade pratat med sa han “Ia” flera gånger 😉

Förresten så kan vi revidera informationen om Ambros storlek. Han mätte 87 cm hos doktor Nesbitt igår och vägde 11,9 kg.