Hej och karibuni

Jag har inte kollat statistiken på sistone men kanske det är färre som läser nu. I allafall färre som skriver kommentarer. Och vi tycker väldigt mycket om kommentarer för det gör det mer verkligt att vi skriver för riktiga, levande läsare där ute. Så…. nu har jag gått färdigt med håven
Det här är nog ett av våra rekordinlägg när det gäller kommentarer. Det var när Mattias frågade Vem är du? Gå gärna in och läs om intressanta människor som seglar förbi den här sidan. Eller gör ett eget avtryck.

Idag blev det textläsning ur söndagens texter istället för gudis (som jag vanvördigt lärde mig säga i Uppsala). Läs gärna kanonstället: Jesaja 42:1-4.

Familjen Sörling kom och både Primus och Ambros ser väldigt mycket fram emot att träffa varandra inför varje möte. Härligt att se och jag hoppas att de ska kunna vara vänner för livet trots att vi i verkligheten bor långt ifrån varandra. Här i Kenya är det en timmes promenad bara (om man är knappt två år) och kanske tjugo minuter om man går raskt med vuxensteg. Fast det gör vi sällan eftersom det är riktigt varmt.
Vi fortsatte pannkakskalasandet (2,5-årsdagar bör ju firas minst i dagarna tre) till lunch och gick sedan ut på gräsmattan och lekte, pratade, sov, solade, skuggade och hade det trivsamt. Ambros var inte den som sov, så nu ikväll har han varit riktigt trött och somnade nästan när vi skulle testa Skype med Njurundakusinerna. Det gick inte så bra idag så vi ska prova igen och hoppas på bättre linor. Eller vad det nu är pratet går igenom.
Häromdagen pratade vi med kära Hemma(net)vänner och med mormor har vi skajpat flera dagar i rad – och återigen: det är fantastiskt att det funkar! Men svårare än vanliga telefonsamtal eftersom det inte riktigt är givet vem som ska föra talan vid de två datorerna. Men vi kanske lär oss.

En oväntat händelse var när Ambros upprepade “Titta!Titta!” och vi så småningom kikade ner från fönstret. Där stod en ko vid ån rakt nedanför vårt hus. På utsidan av muren och elstängslet. Det visade sig vara en hel hjord med kossor som gick där och betade. Otippat i en storstad! Här kommer en bild på Ambros och kompisen som tittar på djuren. Passade utmärkt att det var just a cow – eftersom unge herr P kallar de flesta fyrfota djur för det 🙂

Imorse kom det post igen. Några fler fina julkort och ett efterlängtat brev med DVD-filmer från lillasyster. Nu myser de tre äldsta framför Tzatziki, morsan och polisen och tidigare ikväll såg syskonen på ett par Astrid Lindgren-snuttar. Däremellan såg vi alla Karl-Beril Jonsson. Något försenad julkänsla – men härligt!

Härligt var det också att äntligen få bada idag. Jag jobbade några timmar på förmiddagen och Mattias var hemma med Ambros. Sen gick vi till skolan. Ellentin slutar alltid till lunch på fredagar och nu fick vi en eftermiddag med trevliga samtal, sol och bad. Det undvek dock Mattias som var lite hängig (och inte lika mycket badfanatiker som de tre övriga i familjen), men vi andra gladdes åt att använda poolen igen.
Samtalen hölls med adoptivfamiljerna L och D, en skolkompis mamma och med delar av en familj på tillfälligt besök. Dialekten avslöjade att vi inte bor så långt ifrån varandra hemma. Trevligt!
Det hör för övrigt mer till regel än undantag att man hör svenska i de här områdena. Så helt exotiskt är det egentligen inte.

Istället för dagsaktuella foton kommer här ett på Ambros och hans barnhemskompis när de lekte häromdagen. Och som efter ett tag faktiskt började leka med varandra och inte bara bredvid. Den andra bilden är också några dagar gammal men jag tror att vi även idag hade kunnat få så här mycket i frukt- och grönsaksaffären för 43 kronor. Familjen L hade ett liknande upplägg på sin blogg, och jag undrar om de inte fick ännu mer för pengarna. Jag kanske missade att pruta…

Priserna är verkligen oregelbundna. Boende är mycket dyrare än Sverige, en del löner hälften av en dagslön hemma och så så här mycket frukt och grönsaker för en struntsumma.

Vi sitter här och äter lakritssnören! Tack familjen C, M och M – vilken härlig post! Det kom också några julkort, fina att se men de var inte lika goda att smaka på. En usling till sticka har just plockats ur tösens stortå. Lekplatsen på skolan har inte riktigt EU-standard… om nu det ingår i nån standard att det ska vara stickfritt.

Idag tittade Ambros extra noga på min hand där han såg ett ytligt blodkärl. Sen tittade han på sin egen och konstaterade att han inte såg nåt sånt. Roligt att han uppmärksammar det – för att vi har olika hudfärg har han inte kommenterat. Olika färg på utsidan men redan nu är det så tydligt att vi hör ihop vi fyra. Att Ambros var den pusselbit som vi hade längtat efter så länge!
Tacksamheten är stor över våra fantastiska barn! Så Gud som läser vår blogg (ja, det finns ju statistik över bloggbesökarna som sagt): Tack ska Du ha! Vi ska ta hand om dem så bra vi kan och om det är svårt nån gång får Du hjälpa till.

Idag har det mestadels varit en innedag för att kurera förkylningarna. Det var härligt att safarin gick att genomföra för alla i familjerna S, L och E – trots att vi var lite småkrassliga allihop.
Imorgon börjar Ellentin skolan igen – så nu återgår vi till vardag. Just nu har vi dock Wii Fit-turnering med grannarna. Ambros sover så jag har kunnat gosa mycket med godingen Amity. Annars är Ambros snabb att säga åt oss om nån av oss håller i Amity. “INTÄ AMITY! NEJ – INTÄ AMITY!”

Det blev inget kyrkobesök idag heller. Vet inte om vi ska skylla på förkylningarna eller om det är ren lättja. Den engelskspråkiga lutherska gudstjänsten börjar klockan 09.00. Och det inne i stan – så det tar ett tag att åka dit. Vi kanske ska leta rätt på en närmare kyrkogemenskap. Det får bli ett dagens bibelord istället. Det var visst också länge sen…. Jag hittar det i världens bästa bok: Psalmboken i texterna för trettondagen – som kommer gå oss förbi som en vardag här.

Jesus sade: “Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh. 8:12)

Imorgon öppnar Little Angels igen – och det gör att vi hoppas på snart barnbesked för familjen A som vi väntar ivrigt på. Dessutom kanske vår pålitlige hjälp Muteru tar kontakt med Eldon Villas för att försöka få fram de shilling vi har rätt till. Att han under julhelgen skrev till oss från sin smekmånad med uppmuntran efter den svåra kontakten med Eldon gjorde att det hela kändes lite mindre tungt.

Återigen väldigt matt och med en hosta som vägrar ge med sig – så jag tog fasta på makens råd och gick till doktorn idag. Jag drog mig för det eftersom såna där äventyr känns så svåra när man inte vet vart man ska vända sig. Efter mycket velande tog jag taxi till det närmaste sjukhuset: Masaba Hospital. Vi hade inga referenser om hur det är – men det kändes motigt att åka in till centrala Nairobi till Nairobi Hospital som vi vet är bra.

Masaba Hospital var rätt slitet och påminde om de sjukhus jag har sett på missionsstationer, mycket enkelt men till synes välskött. Efter att ha blivit emottagen i receptionen, fått betala avgiften på 400 KES (40 kr) så fick jag gå till ett rum för att få blodtryck taget och tempen kollad. (Vilket var rätt onödigt eftersom jag hade tagit paracetamol för att orka bege mig på utflykten). Efter en kort väntan på doktorn fick jag berätta hur jag mådde, blev lyst med en Nakumattficklampa i halsen och fick avslöja mina hjärt- och lungljud för stetoskopet. Detta räckte för att konstatera att jag behövde lite medikamenter:

Claripen (Clarithromycin 500 mg) i 5(!) dagar
Panadol Cold & Flu (Paracetamol 500 mg + Pseudoephedrine hydrochloride 30 mg + Chlorpheniramine Maleate 2 mg)
Flemnil (Bromhexine Hydrochloride 4 mg + Phenylhephrin Hydrochloride 2,5 mg + Guaiphenesin 50 mg)

Alla dessa kostade runt 170 kronor och så taxiresan 60 kr ToR. Alltsammans tog mindre än en timme dessutom. MYCKET smidigare än i Sverige: Priset, tidsåtgången och faktumet att det inte behövdes nån odling utan bara en snabbköpsficklampa för att konstatera att jag behövde penicillin 😉 Kanske att han har rätt, för att döma av allmäntillståndet som inneburit sömn dagtid så är det här ingen vanlig förkylning. Men just nu verkar Panadolen så jag sover inte utan knappar på datorn som synes. Och umgås med Ambros som just nu slukat sin andra pannkaka här bredvid mig. Själv är jag inte så hungrig men ska snart inmundiga lite lactobaciller inför mötet med hästkuren kuckelimuckmedicin. Mattias och Ellentin är på Junction och inviger bion.

PS 1: De medicinska detaljerna tillägnas alla läkare och sjuksköterskor i vänskapskretsen. Vi har för övrigt en övervägande andel medicinsk personal, präster, konstnärer och musiker bland vännerna.
PS 2: Egentligen är det Mattias inläggsskrivardag idag så kanske det kommer ett till sen. Vi kör varannan damernas på både det och läggning av barn.
PS 3: Yahoo har havererat igen så skicka inga mejl till mig/oss med en adress som slutar på yahoo.se
PS 4: Nu frågar Ambros efter en tredje pannkaka!