Hej och karibuni

– – – – – – – – – Familjen Ekhem önskar er alla en riktigt GOD JUL! – – – – – – – – – –

Efter en hemmaförmiddag där Mattias jobbade mot en deadline och vi andra bl a nyttjade grannarnas tvättmaskin begav jag mig med Ellentin till rabiesvaccinering nummer fyra. Det blev taxi denna gång eftersom tösabiten är lite matt fortfarande. Febern var dock borta idag. Skönt!

När Ellentin var avlämnad fortsatte jag färden med Johanna och det blev ett fem timmar långt äventyr med en trygg chaufför från SwedKen Tours. Första stoppet var General Post Office där vi skulle hämta ett rekommenderat paket enligt caretakern där vi bor. Det visade sig vara fel postkontor och vi fick ringa tillbaka chauffören som tog oss till rätt ställe. Att hämta ut paketet var det första äventyret för dagen. I en hangarliknande lokal jobbade massor av postanställda. Vi fick gå till NIO olika platser innan jag fick lov att ta med paketet. På ett ställe öppnades paketen (inkl julklappar) och innehållet skrevs ner, på ett annat ställe skulle en kvinna bläddra i ett kartotek och sätta en stämpel på avin. Efter många om och men var vi ute igen och vår chaufför skulle ta oss till ett köpcenter där vi skulle kunna handla lite hemligheter. Eftersom vi inte känner till city utan bara våra egna omgivningar bad vi honom ta oss till nåt bra ställe med många olika affärer. Både Johanna och jag såg nog framför oss att vi skulle handla lite och sen sitta och softa på ett café i nån luftkonditionerad lokal. Riktigt så blev det inte….

När vi kom in i allt mindre turistiga kvarter frågade jag chaufför F om stället vi skulle till tog VISA-kort. Han förstod inte riktigt frågan först, men skakade leende på huvudet sedan. Det blev oerhört hett i bilen eftersom Mr F i några kvarter vevade igen fönstren pga rånrisken i den långsamma trafiken. Så småningom hamnade vi på en tvättäkta marknad med massor av små skjul som sålde ALLT mellan himmel och jord. Och verkligen mellan himmel och jord utan så mycket tak att tala om mellan de olika skjulen. Vad vi köpte får vara hemligt, men vi handlade exempelvis inte nåt badkar, inga begagnade kalsonger och inga brudklänningar uppsydda på plats. Det var riktigt behagligt att gå omkring där. Ingen slet i oss utan vi fick lugnt strosa mellan butikerna. Sen togs vi till en annan marknad med mer traditionella afrikanska varor. Här maximerades äventyret då vi utrustades med varsin bärare Johanna och jag. Min hette Douglas och han skulle samla på sig alla mina “maybes” från affärerna, dvs sånt jag eventuellt skulle kunna tänka mig att köpa. Inga priser uttalades, utan det skulle göras upp när alla maybes förvandlades till definitiva köp. Förutom tryggheten själv, mister F hade vi en handfull män omkring oss som vaktade oss på den här promenaden genom marknaden. Johanna såg dessutom att de brottade ner en man som försökte tränga sig på oss.

En riktig äventyrsdag som inte innehöll nån kaffelatte men väldigt mycket av det Kenya som vi aldrig ser i det skyddade och välbärgade område vi bor i.

Idag fanns en till av våra reseberättelser publicerad i Sundsvalls Tidning. Läs den här. Det är till att vara flitigt nämnd i den tidningen nu eftersom det bara är några dagar sedan det fanns en recension av min roman i ST. Nåja, om det blir för tjatigt går det ju att lägga tidningarna i pappersinsamlingen. Nån sån har vi dock inte här. Mycket mysko att slänga alla sopor i samma påse. Men det blir för besvärligt att ta med det hem, så vi får väl forstätta blunda med våra miljöögon och slänga vidare.

Just nu sitter jag och lyssnar till syrsorna blandat med härligt 80-talsnostalgisk musik av Göran Fristorp, Ambros sover, Mattias lagar mat och Ellentin är krasslig men spelar Backpacker (som hon har lånat av Lundkvists). En stund av ro helt enkelt.
Ellentin vaknade tidigt med feber och tydligen var den mycket högre än vi trott för lite senare svimmade hon några sekunder. Samma sak har – tack och lov – hänt en gång hemma i Sverige, så vi behövde inte bli så oroliga. Särskilt inte när vår goda granne Anders, tillika sjuksköterska, kom in med lugnande prat och termometer som visade att det verkligen behövdes medicin. Med febernedsättande i kroppen mår hon OK och har tillverkat ett schackspel helt enligt egen design. Hon är finurlig vår stora tjej.

Ambros och jag gick iväg och lät Ellentin få lite ro med pappa. Vi gick först till Eldon Villas och hälsade på Ambros favoritvakt Jackson. Receptionisten Beatrice ville att jag skulle lämna ifrån mig nyckeln eftersom de har lovat att ge oss tillbaka pengar då de har hyrt ut lägenheten till nån annan från jul. De pengarna skulle vi få på måndag, och jag vägrade att lämna nyckeln trots hennes försök till övertalningar.

Efter detta gick vi till svenska skolan och träffade Ambros barnhemskompis som nyss har fått hit sina föräldrar. Härligt att se dem tillsammans. En alldeles nybliven familj! Och lille gossen så frimodig och glad. Han pratade om ”Ambos” redan när de kom men Ambros höll sig stilla och kände in situationen ett tag innan det gick att leka sida vid sida i sandlådan. Kanske kom det en oro över honom när han kände igen ett bekant ansikte från barnhemmet där han har växt upp….?

På lägenhetssidan blev jag faktiskt för första gången irriterad i morse (Bravo! Anpassning till en ny kultur pågår) när jag insåg hur oerhört sunkiga sofforna är. (I stil med Frösö Zoo faktiskt – om vännerna AKO är med och läser detta inlägg.) Min man som de senaste dagarna har utvecklats till en stenhård förhandlare de senaste dagarna tog upp frågan med (den alltför unge) möbelkillen och vidhöll sedan att vi vägrar ha kvar en tvättmaskin som bara kan tvätta i kallvatten. Det verkar gå hem och nu påstås det att möblerna ska kläas om. Det påstås också att golvet ska lagas omgående. Vilket påståddes också igår och i förrgår och dagen dessförinnan. Men varför brådska?

Och så tar vi en paus från ordinarie bloggrutiner och tipsar om två tidigare blogginlägg och en yahoogrupp!

Vem är DU?
Vi är glada åt att ha så många besökare på den här sidan, och är rätt nyfikna på vilka ni är som följer med oss på resan. Många spännande svar har vi fått här.

Klapptips!
Är inte alla julklappar klara? Då kanske det här kan bidra med några tips?

Adoptionsplaner?
Särskilt spännande är det att det finns andra blivande kenyafamiljer som besöker bloggen. Er vill vi också välkomna som medlemmar i en yahoogrupp för oss som håller på eller planerar att adoptera från Kenya.

Svårt att skriva i bloggen?
Jag passar också på att tipsa om att man måste ange den tre tecken långa koden i lilla rutan för att en kommentar ska komma med i bloggen. Annars syns den varken av oss eller av nån annan.

Idag fyller moster Mia och farbror Simon år! HURRA för er båda som vi tycker så mycket om. Vi hoppas Ambros får träffa er snart.

Facebook är kul även om det krånglar en hel del och är småskumt med säkerheten ibland. Men idag fick jag värdefull information därifrån, via en kär vän:
Jag har fått min första bokrecension (bortsett från novellen jag har skrutit över förut)! Den fanns med i Sundsvalls Tidning idag. Inte så tokig premiär! Här finns den.

Igår somnade Ellentin före lillebror. Det visade sig framåt morgonkvisten bero på feber, så hon har varit hemma från skolan idag. Lundkvists är vana vid feber så de vågade sig hit ändå. Mattias är också hängig så idag har alla utom jag sovit middag.

Jag var en tur till Nakumatt imorse och köpte en del som vi inte hade i nya hemmet: toalettpapper (braåha), Mr Muscle, temugg, frukostskålar, en mopp som inte är helt godkänd hemma inom Galant kost & städ men i alla fall bättre än de garntrassel som finns här. De har städat flera ggr innan vi flyttade in och ändå blir vi jätteskitiga om fötterna. När Ambros sov middag (efter att världens bästa storasyster hade fått honom att somna!) gick jag omkring med min nya mopp och spred citrondoft. Men jag vet inte om det blev så värst rent. Jag undvek de ställen där parketten har kraschat pga att ha fått minst en hink vatten på sig. Synd att det inte blev rent den gången. I morse ringde det förresten på dörren strax efter sju. Då kom caretakern med golvlagaren för att titta på golvet (för vilken gång i ordningen?). Fortfarande nu är det inte mer än tittande som är avklarat. Så hålen består.
Nu står jag i köket och steker hamburgare men Ambros kom just in och frågade efter MAKÅKA (med betoning på alla vokaler) men det blir alltså inte pannkaka idag utan hambisar och paracetamol.