Hej och karibuni

Idag har det gått två veckor sedan senaste besöket på barnhemmet, så det var dags för det obligatoriska återbesöket med vägning. Ellentin fick följa med Duveskogs som hade ärenden till Svenska skolan och Cissi behövde kurera sig från sin förkylning. Därför var det killarna som åkte till New life home idag.

Vi tog en Citi Hoppa som är lite mindre än en vanlig svensk linjebuss men större än en matatu. Matatusarna är ofta proppfulla och högljudda och förarna av dem är mer kreativa än genomsnittet när det gäller att hitta lämpliga hål och trottoarkanter att köra ner i och upp på. Därför valde vi alltså den dyrare Citi Hoppan men jag tyckte det var värt den extra kronan (30 shilling jämfört med 20 för matatu).
Från Yaya promenerade vi och Ambros var inte rädd denna gång, men mer reserverad ju närmare barnhemmet vi kom.

Han har ju de senaste veckorna blivit mer modig när han möter främlingar, tar ofta i hand med våra vakter t ex. Men på barnhemmet tog han på stenansiktet när vi kom innanför grindarna och lät det sitta tills vi kom ut därifrån. De andra barnen sov middag när vi kom så besöket blev ganska kort. Ambros besvarade inte någon av hälsningarna från personalen och den enda gång han visade nåt annat än stenansiktet var när han såg de riktigt små spädisarna som finns intill sköterskeexpeditionen. Dem hade han velat heja på men de var instängda bakom glasväggar. Vi har varit oroliga för om Ambros ska fortsätta gå ner i vikt men idag hade han gått upp sedan sist, det var bra! Nu är det två veckor till nästa gång vi ska dit, skönt!

Nu sitter syskonen och tittar på Teletubbies på en DVD som jag handlade på vägen hem av en kille som hade en låda filmer. DVD:n innehåller 40 avsnitt och var tjusigt förpackad och inplastad och märkt med firmanamn. Förmodligen original.

Fotot ovan på Cissi, Ellentin och mig tog vi den 30 september när vi fått veta att vi fått en son som var född 10 juli 2006. Vi firade med att gå Björnstigen på Södra berget. Vi undrade då vad det var för en pojke och längtade efter att få träffa honom snart.

Nu har Ambros bott hos oss i 40 dagar och vi lär känna honom mer och mer för varje dag. Nu under julen har han börjat att prata mer svenska, men vi märker också att han har engelska ord för mer saker än han använt tidigare. Häromdagen bad han om “tissue” när han var kladdig och när vi läste om hunden Ludde såg han “carrot” i grönsakslandet.

Idag tog Ambros och jag en promenad till Yaya och han gick nästan ända till Svenska skolan (en dryg km) innan han ställde sig framför mig med ryggen mot benen och sa “ashla”, han ville åka på axlarna. Efter ett tag på axlarna lutade han sig ner och skulle ge mig en puss “mmm, inte ninatt”: han ville pussas men inte godnattpuss alltså! Kul!

Vi tog en taxi hem från Yaya för de fyra kilometrarna kändes lite långa att gå hem. Väl hemma så var Douglas och Hanna Duveskog här för att tvätta lite hos Lundkvists och Hanna för att leka med Ellentin. Ambros var ganska reserverad mot Douglas till en början och var på det klara med att det var mormor som var på besök. Efter ett tag släppte rädslan och han lät också övertygas om att det var Douglas och inte mormor som hälsade på.

Premiär var det idag för att göra nummer två på toaletten. Ambros var mäkta stolt och berättade ungefär tio gånger för Cissi och Ellentin att han “poopot toalett”. Strax efter kl 18 somnade hjälten så förmodligen blir det en tidig morgon på Värnlösa barns dag.

Ikväll hade vi julkalas i vår lägenhet tillsammans med Lundkvists. Ambros var verkligen i högform! Jag gick över till grannarna och hämtade tvätt (vi lånar deras tvättmaskin tills vi fått till våran om ett par veckor) och kom tillbaka tillsammans med dem och julmaten. När vi kom innanför dörren så kom Ambros direkt och handhälsade och agerade världsvan värd och hade mycket att säga som vi inte förstod. När vi åt så höll Ambros låda och dirigerade, domderade och skojade så att vi hade svårt att göra oss hörda. Han ville däremot inte äta något av julmaten; köttbullar, skinka, potatisgratäng eller prinskorv. Inte heller Anders specialmix av nyttiga grönsaker i en jämn och tuggvänlig komposition. Som väl var hade Ambros grundat med potatismos med rikligt med smör och mjölk, så han tyckte väl att hans uppgift att underhålla som värd räckte gott!

Maten vi åt var mycket goda rester från festen förra veckan och vi hade väldigt trevligt. Ellentin kunde också vara med och hade återfått den mesta av sin aptit men var ändå trött efter sin sjukdomsperiod och somnade ungefär som de andra barnen vid åtta. Lundkvists var kvar till strax före elva. Skönt att kunna träffas på kvällar och sedan kunna gå hem!

Ambros gillar att städa och torka bord och gå med moppen, men han är inte alls förtjust i dammsugaren. Vill sitta i knät även om den är på i ett annat rum med stängd dörr. Har försökt med lite kontakt-ur-terapi när han får känna och trycka men det lyckas inte. Han kan gå nära när den är av men vill inte nudda den. Så om Ambros fick bestämma så fick det duga med mopp och svabb.

Idag fick vi nya soffor och möbelfirman var här med Susan från Little Angels (på en söndag när Susan gått på semester!). Susan hade kontaktat ägaren och vi har blivit lovade en tvättmaskin i mitten på januari när en italiensk familj flyttar. Gardiner med rätt mått och bättre färg kommer också till veckan. Senare på eftermiddagen fixade en glasmästare det trasiga fönstret. Intressant att det är vissa personer som ska trycka på de rätta knapparna och väldigt snällt att Susan gjorde detta när hon var ledig!

Just nu ligger Ellentin bredvid mig och ritar och samtidigt sitter Ambros på pottan och dansar. Vi försöker behålla några av barnhemmets pottytimes, även om det är svårt att hålla deras strikta dagsschema.

Lördag och ledigt från skolan idag. Det blev risgrynsgröt på avorioris, men det var tur Ambros grundade med sin gråbruna babyporrige eftersom han rensade grynen ur tomtegröten. Klockan tio befann vi oss vid vår nya bostad på Bamboo Lane där vi fick titta på lägenheten. Stor och med utsikt mot en liten skog och en smutsig å. Den ligger högst upp på vån 4 (bra eftersom det verkar vara lyhört främst uppifrån) med fönster som vetter mot Lundkvists balkong. Vi kan ha trådtelefoner emellan! Till skillnad från vad Susan på Little Angels sagt fick vi nu veta att lägenheten var jätteeftertraktad så vi måste betala redan idag för att göra doktorn (som äger lägenheten) glad. We like to make doctors happy sa vi. Sen gick vi såklart till Johanna och Anders och Amity och Ambros verkade lika orolig som igår trots att han inte behövde lämna famnen en enda stund. Mattias gick hem till kexpaketet och hämtade 165.000 KES i kontanter och tog dem till banken där han bytte dem mot en check som ska säkra oss inflyttning 15 december.

Det blev lunch på Junction med familjen L, och då slappnade Ambros av och åt ett eget Kiddies Meal från Wimpys. Ellentin valde detsamma, Mattias köpte sin mat av kyparen från kinesiska restaurangen och vi andra beställde indiskt. Praktiskt att kunna köpa mat från olika restauranger till samma bord!

Det är verkligen ett mysterium att Ambros är världens tryggaste hemma med oss men jätterädd när han är i samma rum som några andra…. skönt att det inte är tvärtom dock. Men det är lite oroande hur han ska reagera när vi får övernattande besökare. Hoppas att det har lugnat sig tills dess….

Nu byter vi ut den postadress som finns här på bloggen. Första brevet kom häromdagen: en julklapp från Ellentins skola! Vilka gullisar! Brevet tog exakt en vecka på sig.

Flera gånger, både i Sverige och här i Kenya, har vi blivit bemötta som om vi gör en god gärning när vi ska adoptera. Det är inte därför vi adopterar. Vi adopterar för att vi vill ha barn. Jag hoppas inte det är vanligt att någon adopterar för att göra gott, jag tror inte det är det. Därför tycker jag att det är konstigt att föreställningen är så utbredd. Men vanföreställningar bygger väl ofta på att man inte sätter sig in i aktuell fråga utan snabbt bildar sig en uppfattning. Fördomar är förvisso både praktiska och tidsbesparande (som Birgitta I så klokt sammanfattade det en gång).

Just nu dansar Ambros och mamma till “Vart tog vägen vägen?” från skivan Jorden runt av Dan Bornemark. När vi besökte familjen Lundkvist i eftermiddags möttes vi också av välbekanta toner: Klang i bygget ljöd från deras dator! Bornemark goes Africa! Gullan och Dan har skrivit så mycket bra sånger och musik som rekommenderas för barn och vuxna i alla åldrar! Köp idag!

Ambros är en riktig dans- och sprallkille när bara familjen är samlad. Vi hoppas att han snart kan känna sig säker även tillsammans med andra. Besöket hos Lundkvists var plågsamt för honom även om han satt hos mamma och pappa. Jag satte ner honom på golvet bredvid deras tjej, snart ett år, och satte mig mittemot. Ambros satt tyst och efter en liten stund när jag trodde att det här går ju bra såg jag att Ambros satt och grät tyst med tårfyllda ögon. Han vågade inte ens säga till oss! Känns ju inte bra…

Men nu är han som sagt på topphumör! Hans envisa natthosta, kombinerat med sömnstörande hostmedicin höll honom vaken några timmar inatt. Ikväll får han vara utan medicin och så hoppas vi på sömn hela natten.