Hej och karibuni

När vi flyttade från Uppsala till Sundsvall bodde vi de första tre åren i Nacksta. Hyresvärden var Stubo. Det var en bra hyresvärd. Här är det istället Strulbo.

I morse skulle vi träffa den doktor vi ska hyra vår nya lägenhet av. Lägenhetskomplexet har byggts av Kenya Medical Association (KMA i vår adress betyder alltså inte här Kvinnliga Missionsarbetare – en organisation som är relativt nyligt nedlagd f ö) och det är läkare som äger de 52 lägenheterna som ligger på området.

När vi skrivit kontrakt i lördags och jag hade krånglat klart med bankbesök och check och lämnat den till John så utgick ju vi från att det var klart och av John hade jag förstått att vi skulle träffa doktorn så att han skulle ge oss kvitto på mottagen check och att han skulle skriva under kontraktet. Så hade inte doktorn förstått visade det sig imorse! När vi träffades så frågade han lite om oss och vad vi var för ena och sedan sa han att då ska vi väl skriva kontrakt! När vi sa att vi redan skrivit på kontraktet som John visade i lördags så undrade doktorn vad det var för kontrakt! Det var en oroväckande fråga tyckte jag.

Efter lite resonerande om hyrestid och att han var tveksam till att hyra så kort tid som sex månader och till det priset så kom även Susan från Little Angels dit. Doktorn var ju trevlig på alla vis, men mr John hade inte riktigt det mandat han trodde sig ha – det var även honom som Susan förhandlat priset med! Konstig ordning! Doktorn lovade återkomma med besked imorgon på morgonen ifall han skulle skriva under kontraktet.

Det visade sig när doktorn gått att han inte velat ta emot checken från John förrän precis innan han gick – så vi har ändå hopp om bra besked inför imorrn! Men det var ju inte vad vi trodde.

Efter att Ellentin slutat skolan gick vi till en vaccinationsklinik och vaccinerade barnen och mig mot rabies. Vi tror inte att det är någon risk än men Ellentin var ju nära Duveskogs hundar som ännu inte vaccinerats och vi är hellre på den säkra sidan. Cissi får vänta tills imorrn eftersom det bara fanns tre doser. Ellentin kommer få ta fem sprutor och vi andra som inte umgåtts med nån hund får ta tre i förebyggande syfte. Ambros grät när han fick sprutan men sen när han skulle visa var det gjorde ont så visade han på andra armen – så smärtan var nog inte långvarig. (Jag tog just ut en sticka ur Ellentins tå och det gjorde mycket ondare än sprutan sa hon.)

Eftersom landstinget bekostade våra övriga vaccinationer borde vi ju gjort detta i Sundsvall – tips till andra som tänker adoptera här och har snälla landsting. Varje spruta kostar här 1800 shilling.

Sedan en vecka tillbaka har vi fått in en vardagslunk som innebär att vi vaknar (surprise!) och äter frukost. Ambros får starta med sin gröt lite före oss andra eftersom han blir för distraherad om andra sitter och äter samtidigt. För då vill han också ha kaffe, yoghurt, kaviar etc. i gröten. Sen går Ellentin iväg till skolan i sällskap av den förälder som för dagen ska jobba. Idag var det pappan som promenixade först till skolan och sen tillbaka och förbi hemmet till JAVA som brukar vara ett bra fik att jobba på. (Men idag var det så rörigt att han kom hem och satt på balkongen istället.)

Under tiden är Ambros hemma med den förälder som inte jobbar och leker, lyssnar på musik, gosar och busar. Idag tyckte Ambros att det var riktigt kul att leka själv intill mamma vid köksbordet så jag kunde också jobba flera timmar. Det räckte med små tips från coachen för att leken skulle komma igång: “Maybe the animals can go in the car instead of the hörlurar to mammas telefon?” Eller “Can you have a birthday party for nallarna?” Det sistnämnda ledde till en lång lek då tre nallar radades upp på en stol och sen sjöng Ambros för dem och gav dem paket, saft och tårta. Och det förstnämnda ser ni nedan. (Tack Eva och Håkan för besättningen i Noas bil!)

På eftermiddagen går vi alla till skolan och leker där i samband med att vi hämtar Ellentin från skolan. Det är en lagom liten promenad då Ambros helst sitter på pappas axlar. Det gör ju inga kenyanska barn vad vi kan se. Då är det mammans höft eller rygg som gäller.

Nu sover båda barnen och jag hänger inte med så bra i filmen vi lånade från vännerna och blivande grannarna Lundkvist. Alldeles nyss fixade jag morgondagens klappar till paketkalendern som syns nedan. (Notera också massajtyget som jag prutade ner rejält, men antagligen alldeles för lite ändå) Nakumatt har många billiga småsaker som kan förgylla dagarna fram till jul. Inte undra på att Ambros tycker att varje dag är en Happy Birthday!

Imorse tog vi en taxi med familjen Lundkvist till Lutherska kyrkan. Kyrkans engelska gudstjänst startar kl 9 så söndagsmorgnarna blir ganska tidiga. Efteråt bestämde vi oss för att åka till Maasai Market utanför shoppingcentret Yaya centre. Där har man möjlighet att handla mycket fint hantverk till överpris. Det verkar bygga på att man ska pruta hårt, så det gäller att vara inställd på det. Insåg att vi inte bara kunde gå och ostört titta utan att få flera fantastiska erbjudanden hela tiden. Ellentin trivdes inte alls med detta utan vistades hellre inne på Yaya.

Cissi, barnen och Lundkvists tog en taxi hem men jag blev kvar och handlade lite julklappar. Därefter gick jag hem i värmen utmed Ring road och Ngong road. Nästan alltid när jag är ute och går så kommer personer och vill ha pengar av mig, historierna varierar men gemensamt är att de har behov som de hoppas att mina pengar skulle kunna tillfredsställa. Jag tycker det är svårt att bara säga nej eller ingenting, men samtidigt tror jag inte att de blir lyckligare av mina pengar. Hursomhelst är det påfrestande och mest för mitt eget samvete tror jag. Här finns ju stor fattigdom och flera har inte mat på bordet men jag vet ju inte om den som får mina pengar är den med störst behov. Jag vet ju inte heller om jag – genom att ge pengar till en som ber om det – gör den personen till en passiv mottagare, eller om behoven verkligen är så akuta som det verkar. Svårt tycker jag!

Nu ska vi se om jag hinner göra ett inlägg medan Ambros njuter i badbaljan. Inga snabba tvagningar här inte. Det är imponerande på barnhemmet vilken rutin de har vid sängdags. Alla barnen sitter på pottor nakna i badrummet. Härlig syn. Sen plockas de upp en efter en och tvättas i badbaljan, får blöja och linne och sedan vandra ut till en annan ur personalen som sätter på pyamas och tjocktröja (kalla nätter)

Här kommer dock inget pottinlägg utan ett pot-inlägg.

I grytorna igår blev det ris och korv stroganoff för vår del. Gott – men alltid mycket svårt att dosera de pepparsorter vi har införskaffat. Svart, vit och chili. Det blir så lätt för starkt! Ambros mat däremot var inte stark. Linser och ris. Vi har inte riktigt introducerat köttet än i hans liv, mer än att han har smakat nåt kryddmått. Just den här måltiden blev det inte mycket ätet av. Annars har han bra aptit. Särskilt vid frukost.

Efter maten blev det lussebulls- och pepparkaksbak. Just när Ellentins fina peppisar skulle gräddas blev det strömavbrott. IGEN! Sen höll det i sig ända tills lussebullarna skulle gräddas. Vi slapp alltså stoppa dem i frysen (och göra bake-off bullar) utan kunde grädda dem igår och få ett gott lyxfika på onsdagskvällen. Till sista avsnittet av HippHipp! Och både Ellentin och jag tycker att Mattias har blivit fantastiskt lik Kajan nu efter klippningen. Vad tycker våra HippHippa vänner därhemma?

Idag fick vi klartecken på vårt nya boende! Det är i närheten av den nål där det står Lundqvists. När de tog fotona av Nairobi till Google Earth så hade inte huset byggts ännu, så det är ganska nytt. Jag har ritat en närmsta väg från där vi bor nu och det är 800 meter. Vi får tillträde 15/12 men kommer ha kvar lägenheten här till den 6/1 om inte Cissi lyckas övertyga dem om att vi kan få lämna tillbaka den tidigare. Jag försökte övertyga Beatrice, värden, om att de hade möjlighet att hyra ut åtminstone en hel månad om vi fick lämna i december, men det gick hon inte med på. Men Cissi är på bättre fot med Beatrice så det kanske går…

Den nya hyresvärden vill ha två månadshyror i deposition samt hyran för dec-jan på tillträdesdagen, och möbeluthyraren en månadshyra i deposition. Eftersom hyresvärdar hittills vill ha kontant betalt innebär det att vi börjar bunkra pengar. Man får ta ut max 40000 KES i uttagsautomaterna per gång. Den största valören på sedlar är 1000 och den nya hyresvärden och möbeluthyraren ska alltså ha 205 tusenlappar på en gång. Så nu gör vi som i sällskapsresan, gömmer pengabuntarna i kexpaket (här finns inte knäckebröd).

Ska bli skönt att flytta! Det nya boendet är minst dubbelt så stort som detta och området är längre från trafik samt har mer grönytor som man kan vara ute och leka på. Dessutom bor familjen Lundkvist inom samma grindar vilket gör det lätt att hälsa på även efter kl 19 när det blir mörkt.

Idag har det varit strömavbrott nästan hela dagen, det innebär ju att det vi har i frys och kyl inte är lika fryst och kallt som man skulle vilja. Det är alltså inte smart att storhandla. Vi har sagt det flera gånger, men har ändå för mycket i kylen. Vi kanske lär oss snart…