Hej och karibuni

Förutom vädret så har denna dag känts som en typisk juldag. Halva dagen var det pyamas på och leka med julklapparna. På eftermiddagen tog vi en promenad till Nakumatt. Det vi reagerade på var den påtagliga värmen. När vi varit inne hela dagen hade vi inte känt det men när vi kom ut så kände vi att idag måste vara den varmaste dagen hittills i Kenya! Säkert 30 grader i skuggan! Ungefär 23 grader varmare än förra julen på Hemmanet! Då var det sju grader och ingen snö, men i år får vi rapporter om ordentligt kallt och snö, så det känns lite avigt!

Vi har också ägnat en del av dagen åt kackerlacksjakt! Upptäckte fyra kackerlackor i kylen, några i andra kökshyllor och även i soffan och i Ellentins rum. Dessutom två döda i frysen. Teorin är att möblemanget innehöll skadedjuren. Vi har försökt sanera och bespruta med nyttomedlet DOOM. Äckliga djur!

Igår fick jag mitt mått av julilska rågat då jag gick till Eldon Villas för att inkassera hyra från en hyresgäst som hyrde från igår till 6/1 samt återbetalning av en halv månadshyra som vi betalade som deposition. När jag kom, glad i hågen för att motta drygt 60000 shilling, visade det sig att det var typ ett bakhåll! Beatrice som är vicevärd, ägarinnan och hennes assistent mötte upp och det blev rejält obehagligt! Beatrice hade lovat oss att vi skulle få ersättning i denna storleksordning men när jag kom fick jag en check på 30000 shilling. Vi ägnade oss åt diskussion och gräl i en kvart och Beatrice ville inte låtsas om sitt tidigare löfte gentemot ägarinnan som hotade mig med polisanmälan och rättegång! När jag insåg mitt underläge lovade jag att avråda alla jag hade möjlighet till att hyra hos Eldon Villas. HYR INTE HOS ELDON VILLAS OM DU KOMMER TILL KENYA! DE ÄR LURENDREJARE AV VÄRSTA SORT! Därefter lämnade jag nyckeln, tog checken och gick. När jag passerade vakten Jackson sa jag till honom att försöka skaffa annat jobb för att slippa sin elaka arbetsgivare. Sedan gick jag till banken för att lösa in checken. Det visade sig att den inte gick att lösa mot kontanter för att den inte var underskriven på korrekt sätt. Jag måste sätta in den på ett konto som jag isåfall måste öppna till en kostnad av 5000 shilling. Jag ringde Eldon Villas och fick veta att ägarinnan åkt och alltså inte kunde skriva under mer. Tycho Jonsson var då i jämförelse med mig en kärleksfull medmänniska ity jag var närmare ett hysteriskt skrikanfall än jag hittills varit. Men jag knöt istället näven i byxfickan, bad en bön om kärlek till mina medmänniskor och gick hem.

Jag blev bönhörd och kunde fira jul utan denna obehagliga känsla! Vi åkte till norska skolan där Cissi och jag lyckades sjunga Innan gryningen utan att hosta och vi fick alla vara med om en stämningsfull julgudstjänst! På vägen hem lyckades vi också få byta in vår gasoltub mot en ny, så att vi kan laga mat även när det blir strömavbrott!

På julaftonen när vi öppnade klappar var Ambros helt underbar. NÄMEN! var utropet efter varje paketöppning och han hoppade och dansade efter varje julklapp. Cissis pappa Tage sa att han varje jul när barnen var små sa till dem “Tindra ungdj—-r!” Han sa egentligen aldrig så men det är en rolig historia! Ambros tindrade hela kvällen och somnade inte förrän efter halvtio!

Nu sitter vi och myser framför en amerikansk julfilm och har det skönt. Önskar alla en fortsatt god jul!

– – – – – – – – – Familjen Ekhem önskar er alla en riktigt GOD JUL! – – – – – – – – – –

Ellentin och Cissi tog en jobbtur till Java imorse medan Ambros och jag stannade hemma och försökte göra lite julfint. Sedan gick vi ner till vår lilla gräsplätt på baksidan där Lundkvists satt och hade lite utflykt. Det är så roligt att se Ambros nu med dem, när han är trygg. Han får verkligen energi av att umgås med andra och spexa runt och hålla på. (Tydlig preferens mot E om man pratar teorier av Myers-Briggs, vilket var vad vi andra höll på med.) Jag lägger in lite bilder på vår utsikt från vardagsrum och balkong, en utsikt som jag tycker om!

När tjejerna kom hem hade de handlat det mesta inför jul och Cissi hade tänkt sig koka risgrynsgröt, men kanske är det någon sorts ransonering för större delen av tiden kring lunch var det strömavbrott. Jag begav mig mot Nakumatt med vår tomma gasoltub för att byta den mot en fylld. Det visade sig att de inte hade den sorten, närmsta stället var Nakumatt Karen och dit är det en mil. Jag tog istället en taxi och bad honom köra mig till närmsta Kobil- eller Kenol-mack för det är där de har den sortens bruna gasoltuber som jag ville byta in mot en full. På första stället var det slut så vi åkte till Nakumatt prestige där det var slut och mot nästa Kobilmack där det också var slut. Samtidigt försökte vi också undvika de långa köer som blivit i anslutning till de mackar som hade bensin. Bensinen är också slut på de flesta mackar visade det sig. Vi åkte tillbaka till den första macken för att köpa en mindre tub istället för att byta, men det kostade mer än 6000 KES och då kunde man inte byta munstycket så att den skulle gå att använda på vår spis så det fick vara. Kom hem med oförättat verk men så småningom kom strömmen tillbaka.

Den nyast anlända familjen som fick hem sin pojke igår kom hit på glögg- och risgrynsgrötskväll. Mysigt! Deras pojke och Ambros har vuxit upp tillsammans på samma barnhem så efter ett tag hade de jätteroligt tillsammans! Roligt att få vara med i bakgrunden när de lekte!

Efter en hemmaförmiddag där Mattias jobbade mot en deadline och vi andra bl a nyttjade grannarnas tvättmaskin begav jag mig med Ellentin till rabiesvaccinering nummer fyra. Det blev taxi denna gång eftersom tösabiten är lite matt fortfarande. Febern var dock borta idag. Skönt!

När Ellentin var avlämnad fortsatte jag färden med Johanna och det blev ett fem timmar långt äventyr med en trygg chaufför från SwedKen Tours. Första stoppet var General Post Office där vi skulle hämta ett rekommenderat paket enligt caretakern där vi bor. Det visade sig vara fel postkontor och vi fick ringa tillbaka chauffören som tog oss till rätt ställe. Att hämta ut paketet var det första äventyret för dagen. I en hangarliknande lokal jobbade massor av postanställda. Vi fick gå till NIO olika platser innan jag fick lov att ta med paketet. På ett ställe öppnades paketen (inkl julklappar) och innehållet skrevs ner, på ett annat ställe skulle en kvinna bläddra i ett kartotek och sätta en stämpel på avin. Efter många om och men var vi ute igen och vår chaufför skulle ta oss till ett köpcenter där vi skulle kunna handla lite hemligheter. Eftersom vi inte känner till city utan bara våra egna omgivningar bad vi honom ta oss till nåt bra ställe med många olika affärer. Både Johanna och jag såg nog framför oss att vi skulle handla lite och sen sitta och softa på ett café i nån luftkonditionerad lokal. Riktigt så blev det inte….

När vi kom in i allt mindre turistiga kvarter frågade jag chaufför F om stället vi skulle till tog VISA-kort. Han förstod inte riktigt frågan först, men skakade leende på huvudet sedan. Det blev oerhört hett i bilen eftersom Mr F i några kvarter vevade igen fönstren pga rånrisken i den långsamma trafiken. Så småningom hamnade vi på en tvättäkta marknad med massor av små skjul som sålde ALLT mellan himmel och jord. Och verkligen mellan himmel och jord utan så mycket tak att tala om mellan de olika skjulen. Vad vi köpte får vara hemligt, men vi handlade exempelvis inte nåt badkar, inga begagnade kalsonger och inga brudklänningar uppsydda på plats. Det var riktigt behagligt att gå omkring där. Ingen slet i oss utan vi fick lugnt strosa mellan butikerna. Sen togs vi till en annan marknad med mer traditionella afrikanska varor. Här maximerades äventyret då vi utrustades med varsin bärare Johanna och jag. Min hette Douglas och han skulle samla på sig alla mina “maybes” från affärerna, dvs sånt jag eventuellt skulle kunna tänka mig att köpa. Inga priser uttalades, utan det skulle göras upp när alla maybes förvandlades till definitiva köp. Förutom tryggheten själv, mister F hade vi en handfull män omkring oss som vaktade oss på den här promenaden genom marknaden. Johanna såg dessutom att de brottade ner en man som försökte tränga sig på oss.

En riktig äventyrsdag som inte innehöll nån kaffelatte men väldigt mycket av det Kenya som vi aldrig ser i det skyddade och välbärgade område vi bor i.

Idag fanns en till av våra reseberättelser publicerad i Sundsvalls Tidning. Läs den här. Det är till att vara flitigt nämnd i den tidningen nu eftersom det bara är några dagar sedan det fanns en recension av min roman i ST. Nåja, om det blir för tjatigt går det ju att lägga tidningarna i pappersinsamlingen. Nån sån har vi dock inte här. Mycket mysko att slänga alla sopor i samma påse. Men det blir för besvärligt att ta med det hem, så vi får väl forstätta blunda med våra miljöögon och slänga vidare.

Ikväll hade vi julkalas i vår lägenhet tillsammans med Lundkvists. Ambros var verkligen i högform! Jag gick över till grannarna och hämtade tvätt (vi lånar deras tvättmaskin tills vi fått till våran om ett par veckor) och kom tillbaka tillsammans med dem och julmaten. När vi kom innanför dörren så kom Ambros direkt och handhälsade och agerade världsvan värd och hade mycket att säga som vi inte förstod. När vi åt så höll Ambros låda och dirigerade, domderade och skojade så att vi hade svårt att göra oss hörda. Han ville däremot inte äta något av julmaten; köttbullar, skinka, potatisgratäng eller prinskorv. Inte heller Anders specialmix av nyttiga grönsaker i en jämn och tuggvänlig komposition. Som väl var hade Ambros grundat med potatismos med rikligt med smör och mjölk, så han tyckte väl att hans uppgift att underhålla som värd räckte gott!

Maten vi åt var mycket goda rester från festen förra veckan och vi hade väldigt trevligt. Ellentin kunde också vara med och hade återfått den mesta av sin aptit men var ändå trött efter sin sjukdomsperiod och somnade ungefär som de andra barnen vid åtta. Lundkvists var kvar till strax före elva. Skönt att kunna träffas på kvällar och sedan kunna gå hem!

Ambros gillar att städa och torka bord och gå med moppen, men han är inte alls förtjust i dammsugaren. Vill sitta i knät även om den är på i ett annat rum med stängd dörr. Har försökt med lite kontakt-ur-terapi när han får känna och trycka men det lyckas inte. Han kan gå nära när den är av men vill inte nudda den. Så om Ambros fick bestämma så fick det duga med mopp och svabb.

Idag fick vi nya soffor och möbelfirman var här med Susan från Little Angels (på en söndag när Susan gått på semester!). Susan hade kontaktat ägaren och vi har blivit lovade en tvättmaskin i mitten på januari när en italiensk familj flyttar. Gardiner med rätt mått och bättre färg kommer också till veckan. Senare på eftermiddagen fixade en glasmästare det trasiga fönstret. Intressant att det är vissa personer som ska trycka på de rätta knapparna och väldigt snällt att Susan gjorde detta när hon var ledig!