Hej och karibuni

GRATTIS KENYA!

Idag är det Jamhuri Day. Kenyas nationaldag, och just idag 45 år sedan landet blev självständigt efter den brittiska kolonialtiden. Tack och lov att det skedde. Lika länge har Nairobi varit huvudstad. Ledigt från skolan idag alltså. (Men ingen sovmorgon..)

Vi såg lite på TV från firandet vid stadion. Den senaste veckan har mycket av massmediabevakningen handlat om att parlamentsledamöterna här inte betalar skatt – trots att de förhållandevis tjänar mest i hela världen enligt några kritiker. Samtidigt har de flesta kenyaner så lågavlönade jobb att de knappt kan gå in på de mataffärer vi besöker. Några som idag hade T-shirts som deklarerade att om MP:s don´t pay tax I won´t either, blev arresterade av den anledningen!

Vår vakt Jackson hör till dessa lågavlönade. Han står i sin kur från 06-18 med fyra dagars ledighet per månad. Gissningsvis tjänar han inte mer än 500 kronor i månaden. Jackson är en mysig man som har lyckats vinna Ambros hjärta. Idag gav vi honom en liten sverigebricka och en påse lussebullar. Ambros överlämnade det med stort mod, men blev besviken när han inte fick tillbaka lussebullarna sen. Han gillar dem verkligen, och säger ”Mer pannkaka!” när han har ätit upp lussebullen.

När vi hade lämnat Jackson gick vi till familjen Lundkvist bärandes på en ny lussbullsdeg. Dubbel sats. Den bakade vi ut i deras stora kök. Om bara några dagar har vi också ett sånt. Skönt! Johanna, Anders och Amity är så goa att vara med. Det är verkligen en gudagåva att bli omgiven av härliga nya vänner när man kommer till en plats där nästan allt är totalt okänt. Och idag var det en Jamhuri Day (självständighetsdag) även för Ambros. Hemma hos Lundkvists var han sitt vanliga sprudlande jag. Sprang omkring i lägenheten, busade både inne och ute med Anders, hämtade grejor åt Johanna, hälsade på en get som snart skulle slaktas (detta skedde ute på gården) och åt nygräddad lussebulle med god aptit. Den enda som möjligen var lite farlig var lilla, ljuvliga Amity som fyller 1 år nästa vecka.

Ikväll blir det en tackbön över att Ambros börjar känna sig allt tryggare. Men före det pepparkakor som Ellentin har bakat. Till dem ska vi ha de nya fina ädelostarna som en stor lastbil levererade till mig igår. Fantastiskt! Ambros har just lagt sig efter att ha tittat på den enda film han känner till “Tette”. Och den följer han allt mer intresserat. Härliga svenskalektioner. Tack familjen Ideström!

Detta blir ett inlägg av typen “Det här gjorde vi idag”.

Eftersom Lucia inträffar på lördag och det är Jamhuri day – och ledigt – imorrn fredag så var det Luciatåg på skolan imorse. Ellentin har intensivövat sedan hon började den 1 december, speciellt på t ex Jingle Bells. Det var ett jättefint tåg! Har faktiskt inte hört så välsjungande stjärngossar i låg-mellanstadieålder förut! Gymnasietjejerna sjöng “En stjärna lyser så klar” så vackert att Ellentin efteråt kom och sa “Du grät pappa”. Jaha, så det syntes ända dit. Fint var det men jag satt faktiskt inte och hulkade, det kom faktiskt bara regn i ögona, ellenåt… Sedan bjöds det på pepparkakor och lussebullar som alla elever på skolan hjälpts åt att baka. Helsmarrigt!

Efteråt gick jag till Family bank på Yaya-centre för att betala möbelmänniskan så att de kan fixa möbleringen tills vi flyttar in på måndag. Känns bra att det är nära inflytt nu!

Carol, den från Little Angels som har hand om vårt ärende, skulle komma på besök kl 12 så jag tog taxi hem och kom överens med taxichauffören att hämta oss fem i eftermiddag.

Carol ställde lite olika frågor om hur det gick med Ambros och så, kändes värdefullt med sån uppföljning, vi kommer ha nästa träff på tjugondedag Knut och sedan en gång till innan det är dags för vårt ärende att komma upp i rätten. Det kändes också bra att Ambros tog lite kontakt och kommunicerade med Carol, så att hon inte tror att vi vansköter honom! Det var Ambros som tog kortet på Carol här nedan! Hans första kort! Tycker det blev bra!

Ambros och jag gick och hämtade Ellentin på skolan och sen gjorde vi oss i ordning för kvällens stora evenemang: Swedish Lucia reception and Swedish Christmas buffet at the Swedish Ambassador’s Residence! Det kändes ju spännande! Hon bodde fint med en rejält stor tomt. Vi minglade med lite olika personer och sedan var det samma uppträdande som imorse från skolans elever. Tankarna gick till Luciasimmet i Njurundahallen som vi brukar gå på. Fast ikväll simmade ingen, de var bara nära poolen. Därefter var det julbuffé med prinskorv, gravad lax, knäckebröd och skinka. Köttbullarna hann ta slut men det var väldigt gott! Trevlig tillställning och jag, som igår just tyckte att jag hade varit otroligt osmart som tagit med två kostymer, kände nu att det är ju väldigt bra att ha en ambassadörskalaskostym och en kostym för domstolsförhandlingar. Vem vet, kanske man behöver vara representativ på fler tillställningar.

Ja, en trevlig dag var det! Ambros blev hög på brun och gul läsk och kom i riktig partystämning mot slutet. Båda barnen somnade på väg hem och vaknade knappt mellan taxin och sängen.

Imorrn tar vi sovmorgon!

Dagens första rolighet var att jag fick svar efter att igår ha mejlat till ett kenyanskt ostföretag efter att Ellentin hade öppnat en ädelost som såg väldigt skum ut. Vi ville inte smaka den och lägga den på pepparkakorna som planerat.

En trevlig kvinna svarade mig och inledde med en hälsning på svenska!? Sen skrev hon att hon skulle skicka en chaufför hit med ett nytt exemplar och även en annan sort som hon tyckte att jag skulle smaka! Well, well….TIA (This Is Africa) så den kom inte idag som utlovat.

Dagens andra rolighet var när vi var med Lundkvists vid svenska skolans pool och Ambros för första dagen slappnade av med dem. Han klev inte in i sin lilla bubbla utan visade mer av sitt verkliga jag och gav Anders en hel del leenden när de lekte med att hälla vatten mellan muggar i barnpoolen – och med Johanna kastade han boll och följde frimodigt med henne för att hämta en pinne att fiska upp bollen ur poolen med. Fantastiskt härligt!

Dagens tredje rolighet var att Mr Doctor har gått med på avtalet och att möbleringsfirman börjar ordna med möblering imorgon. Vi hade ställt frågan om man kunde få ett extra litet köksbord i det stora köket istället för bara utanför. Jodå, det går att ordna om man lägger till 4000 shilling (400 kr) i månaden. Nej tack sa vi då. För de pengarna kan vi ju köpa massor av köksmöbler.

Imorgon blir det också roligheter tror vi. Men dem berättar vi om då. Tills dess “Ninatt” som Ambros säger – med ljuvligt len röst innan han pussar oss godnatt. Tänk, vi har fått lära honom att pussas. Det är något som följer med att ha en familj. Godnattpussar och heladagenkramar.

När vi flyttade från Uppsala till Sundsvall bodde vi de första tre åren i Nacksta. Hyresvärden var Stubo. Det var en bra hyresvärd. Här är det istället Strulbo.

I morse skulle vi träffa den doktor vi ska hyra vår nya lägenhet av. Lägenhetskomplexet har byggts av Kenya Medical Association (KMA i vår adress betyder alltså inte här Kvinnliga Missionsarbetare – en organisation som är relativt nyligt nedlagd f ö) och det är läkare som äger de 52 lägenheterna som ligger på området.

När vi skrivit kontrakt i lördags och jag hade krånglat klart med bankbesök och check och lämnat den till John så utgick ju vi från att det var klart och av John hade jag förstått att vi skulle träffa doktorn så att han skulle ge oss kvitto på mottagen check och att han skulle skriva under kontraktet. Så hade inte doktorn förstått visade det sig imorse! När vi träffades så frågade han lite om oss och vad vi var för ena och sedan sa han att då ska vi väl skriva kontrakt! När vi sa att vi redan skrivit på kontraktet som John visade i lördags så undrade doktorn vad det var för kontrakt! Det var en oroväckande fråga tyckte jag.

Efter lite resonerande om hyrestid och att han var tveksam till att hyra så kort tid som sex månader och till det priset så kom även Susan från Little Angels dit. Doktorn var ju trevlig på alla vis, men mr John hade inte riktigt det mandat han trodde sig ha – det var även honom som Susan förhandlat priset med! Konstig ordning! Doktorn lovade återkomma med besked imorgon på morgonen ifall han skulle skriva under kontraktet.

Det visade sig när doktorn gått att han inte velat ta emot checken från John förrän precis innan han gick – så vi har ändå hopp om bra besked inför imorrn! Men det var ju inte vad vi trodde.

Efter att Ellentin slutat skolan gick vi till en vaccinationsklinik och vaccinerade barnen och mig mot rabies. Vi tror inte att det är någon risk än men Ellentin var ju nära Duveskogs hundar som ännu inte vaccinerats och vi är hellre på den säkra sidan. Cissi får vänta tills imorrn eftersom det bara fanns tre doser. Ellentin kommer få ta fem sprutor och vi andra som inte umgåtts med nån hund får ta tre i förebyggande syfte. Ambros grät när han fick sprutan men sen när han skulle visa var det gjorde ont så visade han på andra armen – så smärtan var nog inte långvarig. (Jag tog just ut en sticka ur Ellentins tå och det gjorde mycket ondare än sprutan sa hon.)

Eftersom landstinget bekostade våra övriga vaccinationer borde vi ju gjort detta i Sundsvall – tips till andra som tänker adoptera här och har snälla landsting. Varje spruta kostar här 1800 shilling.

Sedan en vecka tillbaka har vi fått in en vardagslunk som innebär att vi vaknar (surprise!) och äter frukost. Ambros får starta med sin gröt lite före oss andra eftersom han blir för distraherad om andra sitter och äter samtidigt. För då vill han också ha kaffe, yoghurt, kaviar etc. i gröten. Sen går Ellentin iväg till skolan i sällskap av den förälder som för dagen ska jobba. Idag var det pappan som promenixade först till skolan och sen tillbaka och förbi hemmet till JAVA som brukar vara ett bra fik att jobba på. (Men idag var det så rörigt att han kom hem och satt på balkongen istället.)

Under tiden är Ambros hemma med den förälder som inte jobbar och leker, lyssnar på musik, gosar och busar. Idag tyckte Ambros att det var riktigt kul att leka själv intill mamma vid köksbordet så jag kunde också jobba flera timmar. Det räckte med små tips från coachen för att leken skulle komma igång: “Maybe the animals can go in the car instead of the hörlurar to mammas telefon?” Eller “Can you have a birthday party for nallarna?” Det sistnämnda ledde till en lång lek då tre nallar radades upp på en stol och sen sjöng Ambros för dem och gav dem paket, saft och tårta. Och det förstnämnda ser ni nedan. (Tack Eva och Håkan för besättningen i Noas bil!)

På eftermiddagen går vi alla till skolan och leker där i samband med att vi hämtar Ellentin från skolan. Det är en lagom liten promenad då Ambros helst sitter på pappas axlar. Det gör ju inga kenyanska barn vad vi kan se. Då är det mammans höft eller rygg som gäller.

Nu sover båda barnen och jag hänger inte med så bra i filmen vi lånade från vännerna och blivande grannarna Lundkvist. Alldeles nyss fixade jag morgondagens klappar till paketkalendern som syns nedan. (Notera också massajtyget som jag prutade ner rejält, men antagligen alldeles för lite ändå) Nakumatt har många billiga småsaker som kan förgylla dagarna fram till jul. Inte undra på att Ambros tycker att varje dag är en Happy Birthday!