Hej och karibuni

Ellentin och Cissi tog en jobbtur till Java imorse medan Ambros och jag stannade hemma och försökte göra lite julfint. Sedan gick vi ner till vår lilla gräsplätt på baksidan där Lundkvists satt och hade lite utflykt. Det är så roligt att se Ambros nu med dem, när han är trygg. Han får verkligen energi av att umgås med andra och spexa runt och hålla på. (Tydlig preferens mot E om man pratar teorier av Myers-Briggs, vilket var vad vi andra höll på med.) Jag lägger in lite bilder på vår utsikt från vardagsrum och balkong, en utsikt som jag tycker om!

När tjejerna kom hem hade de handlat det mesta inför jul och Cissi hade tänkt sig koka risgrynsgröt, men kanske är det någon sorts ransonering för större delen av tiden kring lunch var det strömavbrott. Jag begav mig mot Nakumatt med vår tomma gasoltub för att byta den mot en fylld. Det visade sig att de inte hade den sorten, närmsta stället var Nakumatt Karen och dit är det en mil. Jag tog istället en taxi och bad honom köra mig till närmsta Kobil- eller Kenol-mack för det är där de har den sortens bruna gasoltuber som jag ville byta in mot en full. På första stället var det slut så vi åkte till Nakumatt prestige där det var slut och mot nästa Kobilmack där det också var slut. Samtidigt försökte vi också undvika de långa köer som blivit i anslutning till de mackar som hade bensin. Bensinen är också slut på de flesta mackar visade det sig. Vi åkte tillbaka till den första macken för att köpa en mindre tub istället för att byta, men det kostade mer än 6000 KES och då kunde man inte byta munstycket så att den skulle gå att använda på vår spis så det fick vara. Kom hem med oförättat verk men så småningom kom strömmen tillbaka.

Den nyast anlända familjen som fick hem sin pojke igår kom hit på glögg- och risgrynsgrötskväll. Mysigt! Deras pojke och Ambros har vuxit upp tillsammans på samma barnhem så efter ett tag hade de jätteroligt tillsammans! Roligt att få vara med i bakgrunden när de lekte!

Efter en hemmaförmiddag där Mattias jobbade mot en deadline och vi andra bl a nyttjade grannarnas tvättmaskin begav jag mig med Ellentin till rabiesvaccinering nummer fyra. Det blev taxi denna gång eftersom tösabiten är lite matt fortfarande. Febern var dock borta idag. Skönt!

När Ellentin var avlämnad fortsatte jag färden med Johanna och det blev ett fem timmar långt äventyr med en trygg chaufför från SwedKen Tours. Första stoppet var General Post Office där vi skulle hämta ett rekommenderat paket enligt caretakern där vi bor. Det visade sig vara fel postkontor och vi fick ringa tillbaka chauffören som tog oss till rätt ställe. Att hämta ut paketet var det första äventyret för dagen. I en hangarliknande lokal jobbade massor av postanställda. Vi fick gå till NIO olika platser innan jag fick lov att ta med paketet. På ett ställe öppnades paketen (inkl julklappar) och innehållet skrevs ner, på ett annat ställe skulle en kvinna bläddra i ett kartotek och sätta en stämpel på avin. Efter många om och men var vi ute igen och vår chaufför skulle ta oss till ett köpcenter där vi skulle kunna handla lite hemligheter. Eftersom vi inte känner till city utan bara våra egna omgivningar bad vi honom ta oss till nåt bra ställe med många olika affärer. Både Johanna och jag såg nog framför oss att vi skulle handla lite och sen sitta och softa på ett café i nån luftkonditionerad lokal. Riktigt så blev det inte….

När vi kom in i allt mindre turistiga kvarter frågade jag chaufför F om stället vi skulle till tog VISA-kort. Han förstod inte riktigt frågan först, men skakade leende på huvudet sedan. Det blev oerhört hett i bilen eftersom Mr F i några kvarter vevade igen fönstren pga rånrisken i den långsamma trafiken. Så småningom hamnade vi på en tvättäkta marknad med massor av små skjul som sålde ALLT mellan himmel och jord. Och verkligen mellan himmel och jord utan så mycket tak att tala om mellan de olika skjulen. Vad vi köpte får vara hemligt, men vi handlade exempelvis inte nåt badkar, inga begagnade kalsonger och inga brudklänningar uppsydda på plats. Det var riktigt behagligt att gå omkring där. Ingen slet i oss utan vi fick lugnt strosa mellan butikerna. Sen togs vi till en annan marknad med mer traditionella afrikanska varor. Här maximerades äventyret då vi utrustades med varsin bärare Johanna och jag. Min hette Douglas och han skulle samla på sig alla mina “maybes” från affärerna, dvs sånt jag eventuellt skulle kunna tänka mig att köpa. Inga priser uttalades, utan det skulle göras upp när alla maybes förvandlades till definitiva köp. Förutom tryggheten själv, mister F hade vi en handfull män omkring oss som vaktade oss på den här promenaden genom marknaden. Johanna såg dessutom att de brottade ner en man som försökte tränga sig på oss.

En riktig äventyrsdag som inte innehöll nån kaffelatte men väldigt mycket av det Kenya som vi aldrig ser i det skyddade och välbärgade område vi bor i.

Idag fanns en till av våra reseberättelser publicerad i Sundsvalls Tidning. Läs den här. Det är till att vara flitigt nämnd i den tidningen nu eftersom det bara är några dagar sedan det fanns en recension av min roman i ST. Nåja, om det blir för tjatigt går det ju att lägga tidningarna i pappersinsamlingen. Nån sån har vi dock inte här. Mycket mysko att slänga alla sopor i samma påse. Men det blir för besvärligt att ta med det hem, så vi får väl forstätta blunda med våra miljöögon och slänga vidare.

Just nu sitter jag och lyssnar till syrsorna blandat med härligt 80-talsnostalgisk musik av Göran Fristorp, Ambros sover, Mattias lagar mat och Ellentin är krasslig men spelar Backpacker (som hon har lånat av Lundkvists). En stund av ro helt enkelt.
Ellentin vaknade tidigt med feber och tydligen var den mycket högre än vi trott för lite senare svimmade hon några sekunder. Samma sak har – tack och lov – hänt en gång hemma i Sverige, så vi behövde inte bli så oroliga. Särskilt inte när vår goda granne Anders, tillika sjuksköterska, kom in med lugnande prat och termometer som visade att det verkligen behövdes medicin. Med febernedsättande i kroppen mår hon OK och har tillverkat ett schackspel helt enligt egen design. Hon är finurlig vår stora tjej.

Ambros och jag gick iväg och lät Ellentin få lite ro med pappa. Vi gick först till Eldon Villas och hälsade på Ambros favoritvakt Jackson. Receptionisten Beatrice ville att jag skulle lämna ifrån mig nyckeln eftersom de har lovat att ge oss tillbaka pengar då de har hyrt ut lägenheten till nån annan från jul. De pengarna skulle vi få på måndag, och jag vägrade att lämna nyckeln trots hennes försök till övertalningar.

Efter detta gick vi till svenska skolan och träffade Ambros barnhemskompis som nyss har fått hit sina föräldrar. Härligt att se dem tillsammans. En alldeles nybliven familj! Och lille gossen så frimodig och glad. Han pratade om ”Ambos” redan när de kom men Ambros höll sig stilla och kände in situationen ett tag innan det gick att leka sida vid sida i sandlådan. Kanske kom det en oro över honom när han kände igen ett bekant ansikte från barnhemmet där han har växt upp….?

På lägenhetssidan blev jag faktiskt för första gången irriterad i morse (Bravo! Anpassning till en ny kultur pågår) när jag insåg hur oerhört sunkiga sofforna är. (I stil med Frösö Zoo faktiskt – om vännerna AKO är med och läser detta inlägg.) Min man som de senaste dagarna har utvecklats till en stenhård förhandlare de senaste dagarna tog upp frågan med (den alltför unge) möbelkillen och vidhöll sedan att vi vägrar ha kvar en tvättmaskin som bara kan tvätta i kallvatten. Det verkar gå hem och nu påstås det att möblerna ska kläas om. Det påstås också att golvet ska lagas omgående. Vilket påståddes också igår och i förrgår och dagen dessförinnan. Men varför brådska?

Ellentin var egentligen inte frisk idag, men fick lite febernedsättande så att hon kunde vara med på skolavslutningen. Ambros fick ha sin tomtedräkt som han trivs bra i och vi gick den nya vägen till skolan för första gången.

Lite likt Eldon villas är det att den ansvarige vakten här heter Jackton (vakten på Eldon villas heter Jackson). Vaktkamraten heter Justice. Jag gav Jackton en nyckel till vår lägenhet eftersom möbleringsmänskorna skulle komma på fömiddagen.

Skolavslutningen började i 1-3:ornas klassrum och fröken Margareta sammanfattade terminen. Eftersom Ellentin började 1 december hade hon inte lika många gemensamma minnen som övriga, men det var en trevlig stund. Vi fick se en bronsåldersby som de gjort i december. Nästa termin kommer det att bli en 1-2:a och en 3-6:a. Det innebär att tre treor får gå till 4-6:an. Tror att det blir jättebra!

Rektor Per höll tal och uppmärksammade bl a några gymnasieelever som gjort väl ifrån sig på tävlingar mellan olika skolor i orientering och tennis. Denna termin har 108 elever varit inskrivna på skolan, så många har det inte varit sedan slutet på 80-talet.

Dans runt granen följde och sedan kom tomten – hitrest från Rovaniemi och iklädd samedräkt! Riktigt rolig var han! Nästan så att jag trodde på det han sa, pratade klockren finlandssvenska och letade i telefonkatalogen efter barnen som samlats. Ambros var inte förtjust i dans runt granen men tog iallafall emot godispåse från tomten. Livets första godisklubba gillades men skumgodiset fick pappa.

Efter att vi fikat följde Elna med oss hem och tjejerna hade en pysseleftermiddag och hann även med att spela schack hemma hos Lundkvists. Ambros promenerade hela vägen utan att ens fråga om att bli buren! Han har blivit så mycket tuffare på den senaste veckan! Bra!

Vid halvett SMS:ade jag möbelDavid och undrade om han hade planer på att komma före kvällen och han ringde upp direkt och sa att “I am coming right away!”. Kvart i fem kom han och hans kamrater med en kyl med frys och lite annat. Har varit tjurig länge ikväll för att möblerna de ställt hit och som vi ska hyra för 20000 shilling per månad (ca 2000 kr) sammanlagt kostar ungefär 40000 shilling eftersom det är begagnade grejer. Anstränger mig för att inte fastna i detta. Men det vore ju bättre om vi köpte grejerna av dem och slapp månadskostnaden för möblemanget framöver!

Glädjande nog finns det hyresgäster till lägenheten på Eldon villas fr o m julafton så vi får lite tillbaka på hyran där!

Och så tar vi en paus från ordinarie bloggrutiner och tipsar om två tidigare blogginlägg och en yahoogrupp!

Vem är DU?
Vi är glada åt att ha så många besökare på den här sidan, och är rätt nyfikna på vilka ni är som följer med oss på resan. Många spännande svar har vi fått här.

Klapptips!
Är inte alla julklappar klara? Då kanske det här kan bidra med några tips?

Adoptionsplaner?
Särskilt spännande är det att det finns andra blivande kenyafamiljer som besöker bloggen. Er vill vi också välkomna som medlemmar i en yahoogrupp för oss som håller på eller planerar att adoptera från Kenya.

Svårt att skriva i bloggen?
Jag passar också på att tipsa om att man måste ange den tre tecken långa koden i lilla rutan för att en kommentar ska komma med i bloggen. Annars syns den varken av oss eller av nån annan.