Hej och karibuni

Nu hade jag skrivit ett långt inlägg – sannolikt det bästa på länge – som bara försvann helt oförklarligt. Orkar inte dra mig till minnes allt jag skrev men det handlade en del om vår tur med Matatu idag. Minibussarna som det vimlar av här. Alltför många människor trängs in i dem, musiken är hög och tutorna vrålar. Men de flesta har betryggande Jesusklistermärken och så kostar det knappt nåt alls. Vi fick betala 30 shilling (3 kr) för hela familjen när vi åkte hem från rabiesvaccineringen.

Vi våldgästade Lundkvists en stund bara för att förbereda dem på hur det blir nu när vi blir grannar. Det blev en trevlig fikastund när representanter ur båda familjerna visade sina bästa tricks. Ambros passade också på att spana på vårt nya hem där möblering pågick.
På vägen hem passerade vi Nakumatt där belysningen just hade börjat tändas. Det är nåt visst med julbelysning i palmer. Undrar förresten om man kan få köpa med sig en slinga. Inne i affären finns bara kulörta, mestadels blinkande ljus. Men utanför ser det ut som Sundsvalls Casino i julskrud.

Sent ikväll fick vi se vår nya lägenhet. Vi flyttar dit imorgon och hoppas det ska gå bra att bli körda dit som planerat. Little Angels chaufför har släppts efter en dag i fängelse. Brottet: han åkte buss utan bilbälte!
Lägenheten var hyfsat möblerad. Inte toppklass, men vi är inte så kräsna. Förutom när det gäller helblommiga rosa gardiner. Dem lyckades vi avstyra från vardagsrummet.

Igårkväll ringde Susan från Little Angels och rapporterade om möbleringen. Firman som vi betalade häromdagen hade börjat städa lägenheten. När de hade svabbat parkettgolvet (!) så hade golvet höjt sig. Därför hade de inte kunnat börja möblera än. I mina öron låter det som byggfläkt och sanering i fyra veckor, men eftersom vi är i Kenya så ska tydligen möblerna ha ställts på plats idag och resten imorgon. Inget knussel. Vi ska dit imorgon med Susan och se om det är OK. Om det är det så flyttar vi in på onsdag.

Det känns som om man ofta tänker kortsiktigt. Tar chansen att tjäna pengar och förhoppningsvis mycket. Alla byggen som man ser är riktigt tjusiga på håll, men byggnadsställningarna utgörs av slanor och arbetare med skyddskläder ser man sällan, ibland hjälm men inte ofta. Man lejer de jobbare som kostar minst per dag för att på så vis få lägsta möjliga arbetskostnad. De som jobbar har långa arbetspass och är gissningsvis inte utbildade. De flesta hus jag sett är slarvigt byggda.
Vår hyresvärd hade en städerska som slutat och nu har de en stackars kille som oftast håller på en och en halv till två timmar för att städa vår lilla lägenhet. För det mesta plockar vi iordning före och diskar och står i, men det förändrar inte tidsåtgången för honom så mycket. Imorse kom han till jobbet vid 05-tiden och var fortfarande kvar kl 19. Men han har förmodligen en väldigt låg lön.
Möbleringsfirman har väl i sin tur lejt någon liknande städare som öste på massvis med vatten på parketten när det skulle städas. Jaja, vi får väl se imorrn.

Idag var vi på återbesök på barnhemmet, inget Ambros gillade, men vi höll honom hela tiden nu och stannade inte länge så det gick bättre än sist. Men han hade gått ner ett halvkilo sedan han skrevs ut för fyra veckor sedan! Det är ju inte underligt när han får nya matvanor, men han får ju inte gå ner mer! Just nu har Cissi kokat Wimbi som han ska få imorrn bitti. Vi hoppas han gillar det! För det ska barn här äta har vi fått veta. Kan man inte koka den gröten så ska man inte vara rädd för att säga till hörde vi att de sagt på Little Angels idag. Imorrn ska jag också koka en sats!

Bilden kommer från länken ovan, det heter Fingerhirse på danska, kanske att det är hirs alltså? Gröten är mörkbrun.

Dagens ord blir en favoritpsalm. Den vi sjunger för Ambros om kvällarna, och som han numera sjunger med i med ett stort leende och kvittrande röst:

Så går jag nu till vila trygg
som fågeln i sitt näste
Ty Du min Gud som är mitt skydd
Du är min vän, den bäste

Hav tack för dagen, ljus och klar
för Glädjen jag fått åter
Hjälp alla dem som illa far
och trösta dem som gråter

Bevara så, o gode Gud
mig själv och mina kära,
och hjälp mig hålla Dina bud
och leva till Din ära!

Psalm 749 i en bok i klassen det-jag-skulle-ta-med-till-en-öde-ö: Psalmboken
Text: Bo Setterlind

Den här kvällspsalmen fick också Ellentin höra ofta under sina första år – även trestämmigt – tack Ulrika – men den hon fick höra mest (både inom och utom magen) var Heléns egenkomponerade godnattsång, som jag vill höra på nästa CD!
Jag undrar om Ambros fick höra några sånger när han låg i sin första mammas mage….

TACK för de glädjande kommentarerna både i mejl och under förra inlägget! Det är fantastiskt att det finns så många personer som följer oss. Det är för övrigt intressant att det går att få en så bra statistik över hemsidan. Kan tillägga att de 132 besöken i snitt är från olika IP-adresser, alltså 132 olika personer! (Eller något färre om några går in från flera datorer) Hisnande! Tack för att vi får finnas med i er vardag!

Till blivande adoptivföräldrar som följer oss skickar jag en extra hälsning. Så här efter en månad kan jag verkligen rekommendera adoption med en så här lång vistelsetid. Positivt både för förståelse för ursprungslandet och inte minst för anknytningen. (Detta laddade adoptionsord!) Vi hinner verkligen växa ihop som familj innan vi ska sitta ett halvt dygn på flygplan och komma hem till vardagen. Visst krävs det en hel del trixande med jobb och lån, och visst finns det personer och situationer vi längtar efter – men det här är ett äventyr som vi kommer bära med oss.

Idag gladde vi oss åt att välkomna P & F som kom igår och ska få möta sin älskling imorgon. P kom till oss ett tag och var den första person som Ambros accepterade omgående. Fantastiskt att se! Han börjar bli så trygg med oss att han direkt kan ta kontakt med och leka med en ny person. Det var härligt att uppleva.
En annan mysig upplevelse var Ambros förtjusning över såpbubblorna i gårdagens kalenderpaket:

På eftermiddagen idag var det dags för det som redan påbörjades igår, då tre familjer samlades på Svenska skolan för att laga mat till dagens JULFEST för svenska adoptivfamiljer. En familj kunde inte vara med – i övrigt var vi alla + våra specialinbjudna gäster: kontaktpersonerna på Svenskföreningen med respektive. Vi lyckades åstadkomma ett riktigt julbord:

Det var en mysig eftermiddag i goda vänners lag. Livet är rikt när det dyker upp nya vänner att trivas och dela vardag och fest med.

PS. Ambros visade ännu en ny sida idag: han pussade Esther flera gånger, så hon blev nästan lite besvärad. Det har ju varit hennes roll att vara drivande i det förhållandet. Storasystrarna hade eventuellt haft en del övning i förväg för Ambros kom till mamma och sa: Mamma! I love Eter!

I snitt är det 132 besökare per dag till denna blogg, det tycker jag är spännande! Det vore intressant att veta vem som besöker bloggen men normalt inte kommenterar eller mejlar. Du kan väl lämna en kommentar och ett önskemål om vad du skulle vilja läsa här?