Hej och karibuni

Idag var det dags för läkarbesök – det som kallas second opinion. Under hela barnhemsvistelsen görs regelbundna läkarbesök och vaccinationer. När en familj ska adoptera så får man ansvar för att ta barnet till en läkare för att få ett hälsoutlåtande som inte kan vara påverkat av barnhemmet. Barnhemmet låter inte föräldrar påbörja fosterperioden på 90 dagar förrän en läkare genomfört en second opinion.
Vi kom till barnhemmet vid halvtiotiden, lekte lite med Ambros och de andra barnen som vi börjat känna lite nu. Vore ju jättekul om någon av dem kommer till svenska familjer framöver; Ben som knappt kan gå och är en riktig filmare men en hejare på att sparka boll, Doug som kommer och varje gång ska kolla upp ryggsäcken och “prutta” med tungan och ofta tjuvbits, Ken som är ålder- och ordningsman eller Regina som har heltjusiga flätor och är den av tjejerna som styr upp de yngre. Vi får väl se…
Vi gick utanför barnhemmets grindar för att vänta på Sam från Little Angels som skulle köra oss till S:t Gertrude’s children hospital. Under tiden tog vi lite kort som jag med lätthet gjort om till typiska “stackars-afrika-barn-bilder”. Förstå min ironi: jag tror att mycket rapportering, föreställningar hos folk och det man ofta ser från Afrika är misär och fattigdom. Självklart finns det sånt, men det finns mycket annat också! Det är ganska lätt att åstadkomma en uppfattning med en bild. Som denna:
Barnfängelse! – kanske är en tanke.
I själva verket stod de här tre gossarna och fascinerades av världen utanför barnhemsgrinden och sa de hittills oftast hörda barnhemsorden: Akah! Akah! Akah! = a car! a car! a car! = en bil! en bil! en bil!
Vakten Hezekiel (som jobbar kl 06-18, 26 dagar per månad) håller koll på att ingen obehörig tar sig in, och när vi tar med oss Ambros måste vi ha ett “gate-pass” från en behörig sköterska som intygar att han får lämna området.
Sam kom och vi åkte mot sjukhuset. Trafiken är ofta igenproppad och det tog 45 minuter att komma fram. Det innebar att vi var 20 minuter sena till den avtalade tiden, men vi fick ändå vänta ytterligare nästan två timmar innan det blev vår tur.
Ambros höll sig väldigt tätt till oss hela tiden och ville inte göra något som läkaren uppmanade honom till: svara på tilltal, gå, visa att han förstod några ord. Som en vanlig tvååring alltså 🙂 Han satt bara i Cecilias knä med pekfingret i munnen.
Läkaren hittade inga sjukdomar så vi fick gå.
Sam, som skjutsat oss, sa att vi inte skulle låta oss luras av folk som ville hyra ut säng för 1250 KES/månad och körde oss till ett ställe där vi handlade en ny och bättre säng för 6990 KES – alltså en månadskostnad på max 1165 KES. (Den säljer vi till hyresvärden för 10000 när vi flyttar 😉

När vi kom åter till barnhemmet så sa de att läkaren – som är den som kan skriva ut barnen – ännu inte kommit. Om hon kom så skulle hon skriva ut Ambros så att vi får ta hem honom helt imorrn. Om hon inte kom så kommer han att bli utskriven på måndag. Vi får veta imorrn hur det blir. Vi hoppas…

Vi har kanske inte sagt så mycket om vad vi äter?
Det blir lite spännande nya hittepårätter så gott som varje dag. Utom köttfärssåsen första dagen och så – FAKTISKT – exklusiva tortillas med köttfärs, tomat och avokado idag. (Köttfärsen var riktigt het, så du skulle ha varit här på Ngong road Douglas!) Tomat kostar 6,90 kr/kg och den stora avokadon kostade 2 kr. Tortillabrödet däremot var rejält mycket dyrare än ICA:s egna.
Vi bor väldigt nära ett mycket bra köpcenter med den gigantiska shoppen Nakumatt. Där lär vi oss efter hand hur man gör. T ex låta en anställd väga och prismärka frukt och grönt innan man går till kassan.

Sparsamma med de kronor (nja shilling…) vi har, handlar vi den billigaste sorten av allt vi kan hitta. Så till den milda grad (som Astrid Lindgren skulle ha uttryck det) att jag fick rensa riset rejält för att få bort alla stenar och skaldelar! Ellentin tyckte smaken var mysko så nästa risköp satsade vi några shilling till.

Köttfärs har det blivit och korvar som såg märkliga ut men smakade bra. När Ambros är här blir det dock än så länge vegetariskt eftersom det är vad de äter på barnhemmet. De äter ofta en grytaktig röra av kokt potatis, morot, grön matbanan kompletterat med linser, spagetti osv. När han var här igår gjorde jag pasta och en relish (som zimbabwevännerna kallar det) av oljefräst lök, tomat och spenat. Till mellanmål småbananer, papaya, morotsjuice, varm mjölk, kex osv.
Idag var vår gullegosse på restaurang för första gången och åt ris och grönsaker.

Tja, det var lite om maten. Vi återkommer! Kul att ni är med oss!

Han är fantastisk denne lille kille som vi idag hämtade på morgonen och hade hos oss hela dagen. Han tyr sig till oss och vill oftast vara i famn när okända är nära men sprallar loss rejält när vi är bara familjen; pratar, busar, tokskrattar ett ljuvligt kvillrande skratt. Han kan ena stunden skutta eller rusa omkring och nästa sitta och pillra med kritor eller pussel med stort tålamod.

Stövlarna som både storasyster och kusinerna Olsson har haft blev favoriter!

När Ambros skulle sova middag blev det en fantastisk stund med storasyster. Hon får berätta om det i sin blogg imorgon. Närhet är ledordet. Och närhet behöver han. Så länge Ambros är trygg med att vi är nära är han frimodig, och så när han tror/inser att vi ska skiljas åt blir det svårt. När vi kom tillbaka till barnhemmet var han sprudlande hela tiden när vi lekte och satte på pyamas (med linne under och tjocktröja över som alla barnhemsbarnen) ända tills han förstod att vi skulle gå. Då klamrade han sig fast vid Ellentin och tårarna kom…..

Idag fick vi också Sundsvallsbesök av Arne Selander som kom på kaffe i vår lilla lya och tog bild på hela familjen. Den går att hitta på hans blogg, vilket vi fick veta ikväll när Arne bjöd oss på toppenmiddag på hotellet där han och Eric sover inatt innan de reser hem. Gott med en trevlig middag med spännande diskussioner. Det hjälpte oss att skingra längtanstankarna efter det ledsna avskedet på barnhemmet.

Nu sover Ambros i sängen på barnhemmet och Ellentin här vägg i vägg. Kanske vi vuxna ska göra det snart också. Apropå säng så kan jag komplettera gårdagens inlägg om att barnsängen vi skulle kunna få hyra (via kontakt till personal på Eldon Villas) verkade som en gudagåva tills vi fick höra priset imorse: 200 shilling per dag dvs 6000 ( 600 kr) i månaden! För 600 kr skulle vi kunna KÖPA en enklare säng. Vi sa nej, men fick senare i em ett nytt prisförslag: 1500 shilling per månad! Vår hud säger att vi är rika. Våra kontoutdrag säger annat!
Också nu sa vi nej och gav ett maxbelopp på 1250 sh/mån. Så vi återkommer imorgon med nyheter om hur det budet tas emot.

Oj vad svårt det är att leva upp till intentionen att skriva korta inlägg….men nu gäspar jag och säger Lala Salama till er – och Asante sana för alla fina kommentarer och mejl!

Igår var vi tidigt på vår affär Nakumatt Junction för att ytterligare förbereda hemmet på att en tvååring snart ska flytta in. Vi kom också på att vi skulle möblera om och ha barnrum i det större sovrummet. Men sängarna är rejäla pjäser så det gick inte att få dem genom dörrarna. Gick och frågade i receptionen om jag kunde få låna nåt verktyg men då fick vi beskedet att det fixar de! Då passade vi också på att fråga om de hade någon barnsäng att låna/hyra ut och det kanske det fanns var svaret.

Vi tog taxi till barnhemmet och kom när det var lunchvila. Ambros var ganska reserverad när han såg oss vid sängen när han vaknade men Cecilia fick klä på honom och han höll sig tätt intill henne. Douglas och Esther kom och hämtade oss och vi åkte till Svenska skolan. Det är en oas, jättehärligt område med stora gräsytor, lekplats och två pooler. I bilen dit var Ambros väldigt tyst och sa ingenting. Vi vet att han åkt bil förut, men inte ofta, så det var ju mycket nytt på en gång. När vi kommit in på området tog det inte lång tid förrän han började trivas. Han blev fascinerad när storasyster hoppade från trampolinen och simmade och gjorde konster! Efter ett tag började han sjunga och dansa! Kul att se!

Vi åkte tillbaka till barnhemmet för att vara på plats till middag och sängdags kl 18. Denna gång var det lättare att åka hem för Ambros var glad när vi gick, och nu ska vi åka dit och ta hem honom hela dagen!

När vi kommit hem hade de möblerat om i lägenheten och ställt hit en jättefin säng! Vi vet ännu inte om de tänker ta mycket betalt i hyra för den men det kändes jättebra att hemmet är i ordning tills Ambros kommer om nån timme!

Väldigt ofta är det dålig fart på Internet här – och då menar jag inte lite utan mycket. Därför tar det ibland väldigt lång tid att få upp ett mejl eller validera att man har en äkta windows-version på sin dator. Här är ett exempel för er som tycker det är roligt – övriga kan vänta på ett seriösare inlägg. Det kommer senare. Kanske idag. Kanske imorrn.

I Sverige laddas filer ofta i megabyte per sekund. Här snackar vi inte ens kilobyte. Men en bra dag är det tresiffrigt antal byte i alla fall