Hej och karibuni

Idag sov Ambros rekordlänge – till 08.15 – efter att ha varit vaken en hel del igår kväll. Kanske att en av medicinerna innehöll nåt uppåttjack. Vi misstänker ämnet Fenoterol hydrobromide.
Pappan och gossen höll sig undan hos familjen Lundkvist medan mamman städade alla golven. Vi skulle nämligen få hembesök klockan 12. Så där satt vi fint och väntade i ett städat hem till klockan blev över 13. Då visade det sig att i Carols kalender stod det att besöket skulle ske imorgon. Så vi får väl städa en gång till då.
Men städningen skedde inte helt i onödan eftersom vår kryparvän Erik var här på besök med sina föräldrar. En trevlig middag som nyss avslutades.

För övrigt så är det här en dag när jag hellre hade varit hemma. Det finns såna dagar, när det sker saker som gör att man skulle behöva befinna sig nära sina nära inte bara i tanke utan också geografiskt…

Idag var det åter dags för besök på barnhemmet, vi måste dit varannan vecka för vägning och allmän koll. Vi blev ditskjutsade av Sam från Little Angels och han var med hela tiden. Jag tror att det var det som gjorde att Ambros åtminstone log mot några denna gången, det har han inte gjort förut. Däremot sa han inte ett ljud.

Vikten var 13 kg och längd ca 88 cm.

Sam skjutsade oss vidare till Gertrude’s Lavingtonklinik. Gertrude’s är ett jättestort barnsjukhus i trakten av Muthaiga dit vi var på second opinion innan vi tog hem Ambros och sjukhuset har mindre kliniker på olika ställen. I Lavington ca 2-3 km härifrån ligger alltså denna. Det var en kvinnlig doktor som undersökte och hon trodde inte det var nåt större fel. Det trodde ju inte vi heller men det kändes klokt att låta nåt proffs kolla honom. Ambros öppnade t o m munnen när doktorn sa åt honom! Han fick lite mediciner av olika slag. Eftersom det är en Ekhemsk bloggtradition kungör jag härmed vilka:

* Berotec 0,05% syrup som innehåller 2,5 mg Fenoterol hydrobromide på varje 5 ml
* Zyrtec Oral Solution 1 mg/ml

Medan vi väntade på att få medicinerna följde Ambros med Sam ut och fick ratta bilen och passade även på att prova tutan. Det var första gången han följde med någon annan sedan vi tog hand om honom! Sam har själv en kille som är drygt två så han vet väl hur man gör.

Primus hade sedan tvåårskalas vid Hamptons pool. Flera hade bjudits men Jonssons och Björklunds satt fast på tåget från Mombasa som spårat ut, vilket tydligen inte är helt ovanligt, och Lundkvists var inte helt krya. Så vi var få men det var skoj ändå. Heltuff tårta bjöds det på och Ambros badade lite med mamma. Grabbarna hade kul ihop idag också. Primus var renakad och påminde lite om Kojak, särskilt med klubban i mun.

Jag har inte kollat statistiken på sistone men kanske det är färre som läser nu. I allafall färre som skriver kommentarer. Och vi tycker väldigt mycket om kommentarer för det gör det mer verkligt att vi skriver för riktiga, levande läsare där ute. Så…. nu har jag gått färdigt med håven
Det här är nog ett av våra rekordinlägg när det gäller kommentarer. Det var när Mattias frågade Vem är du? Gå gärna in och läs om intressanta människor som seglar förbi den här sidan. Eller gör ett eget avtryck.

Idag blev det textläsning ur söndagens texter istället för gudis (som jag vanvördigt lärde mig säga i Uppsala). Läs gärna kanonstället: Jesaja 42:1-4.

Familjen Sörling kom och både Primus och Ambros ser väldigt mycket fram emot att träffa varandra inför varje möte. Härligt att se och jag hoppas att de ska kunna vara vänner för livet trots att vi i verkligheten bor långt ifrån varandra. Här i Kenya är det en timmes promenad bara (om man är knappt två år) och kanske tjugo minuter om man går raskt med vuxensteg. Fast det gör vi sällan eftersom det är riktigt varmt.
Vi fortsatte pannkakskalasandet (2,5-årsdagar bör ju firas minst i dagarna tre) till lunch och gick sedan ut på gräsmattan och lekte, pratade, sov, solade, skuggade och hade det trivsamt. Ambros var inte den som sov, så nu ikväll har han varit riktigt trött och somnade nästan när vi skulle testa Skype med Njurundakusinerna. Det gick inte så bra idag så vi ska prova igen och hoppas på bättre linor. Eller vad det nu är pratet går igenom.
Häromdagen pratade vi med kära Hemma(net)vänner och med mormor har vi skajpat flera dagar i rad – och återigen: det är fantastiskt att det funkar! Men svårare än vanliga telefonsamtal eftersom det inte riktigt är givet vem som ska föra talan vid de två datorerna. Men vi kanske lär oss.

En oväntat händelse var när Ambros upprepade “Titta!Titta!” och vi så småningom kikade ner från fönstret. Där stod en ko vid ån rakt nedanför vårt hus. På utsidan av muren och elstängslet. Det visade sig vara en hel hjord med kossor som gick där och betade. Otippat i en storstad! Här kommer en bild på Ambros och kompisen som tittar på djuren. Passade utmärkt att det var just a cow – eftersom unge herr P kallar de flesta fyrfota djur för det 🙂

Igår fyllde Ambros två och ett halvt år. Det firades först med att en frisör och hennes medhjälpare kom hit kl 8 för att fläta Ellentin. Kolla hennes blogg för att se hur det blev! Jag tycker det blev väldigt snyggt!

Sedan ägnade jag mig åt att laga vår säng vars botten brukar rasa igenom. Ambros hjälpte till på två och ett halvtårings vis, gav mig verktyg och spikar, höll brädor, sopade sågspån och sa till alla: “sikti pappa sikti Älleti sikti mamma” med manande pekfinger.

På kvällen kom Lundkvists på pannkakskalas och Ambros var som vanligt nöjd med att vara i centrum, så han hann nästan inte äta några pannkakor, eftersom han hade fullt upp med sin show, men verkade ändå mätt efter två och en halv.

Inatt har hostan tilltagit så imorrn tänker vi ta honom till barnsjukhuset så att de får kolla upp honom.

Imorse kom det post igen. Några fler fina julkort och ett efterlängtat brev med DVD-filmer från lillasyster. Nu myser de tre äldsta framför Tzatziki, morsan och polisen och tidigare ikväll såg syskonen på ett par Astrid Lindgren-snuttar. Däremellan såg vi alla Karl-Beril Jonsson. Något försenad julkänsla – men härligt!

Härligt var det också att äntligen få bada idag. Jag jobbade några timmar på förmiddagen och Mattias var hemma med Ambros. Sen gick vi till skolan. Ellentin slutar alltid till lunch på fredagar och nu fick vi en eftermiddag med trevliga samtal, sol och bad. Det undvek dock Mattias som var lite hängig (och inte lika mycket badfanatiker som de tre övriga i familjen), men vi andra gladdes åt att använda poolen igen.
Samtalen hölls med adoptivfamiljerna L och D, en skolkompis mamma och med delar av en familj på tillfälligt besök. Dialekten avslöjade att vi inte bor så långt ifrån varandra hemma. Trevligt!
Det hör för övrigt mer till regel än undantag att man hör svenska i de här områdena. Så helt exotiskt är det egentligen inte.

Istället för dagsaktuella foton kommer här ett på Ambros och hans barnhemskompis när de lekte häromdagen. Och som efter ett tag faktiskt började leka med varandra och inte bara bredvid. Den andra bilden är också några dagar gammal men jag tror att vi även idag hade kunnat få så här mycket i frukt- och grönsaksaffären för 43 kronor. Familjen L hade ett liknande upplägg på sin blogg, och jag undrar om de inte fick ännu mer för pengarna. Jag kanske missade att pruta…

Priserna är verkligen oregelbundna. Boende är mycket dyrare än Sverige, en del löner hälften av en dagslön hemma och så så här mycket frukt och grönsaker för en struntsumma.