Hej och karibuni

Jag har inte kollat statistiken på sistone men kanske det är färre som läser nu. I allafall färre som skriver kommentarer. Och vi tycker väldigt mycket om kommentarer för det gör det mer verkligt att vi skriver för riktiga, levande läsare där ute. Så…. nu har jag gått färdigt med håven
Det här är nog ett av våra rekordinlägg när det gäller kommentarer. Det var när Mattias frågade Vem är du? Gå gärna in och läs om intressanta människor som seglar förbi den här sidan. Eller gör ett eget avtryck.

Idag blev det textläsning ur söndagens texter istället för gudis (som jag vanvördigt lärde mig säga i Uppsala). Läs gärna kanonstället: Jesaja 42:1-4.

Familjen Sörling kom och både Primus och Ambros ser väldigt mycket fram emot att träffa varandra inför varje möte. Härligt att se och jag hoppas att de ska kunna vara vänner för livet trots att vi i verkligheten bor långt ifrån varandra. Här i Kenya är det en timmes promenad bara (om man är knappt två år) och kanske tjugo minuter om man går raskt med vuxensteg. Fast det gör vi sällan eftersom det är riktigt varmt.
Vi fortsatte pannkakskalasandet (2,5-årsdagar bör ju firas minst i dagarna tre) till lunch och gick sedan ut på gräsmattan och lekte, pratade, sov, solade, skuggade och hade det trivsamt. Ambros var inte den som sov, så nu ikväll har han varit riktigt trött och somnade nästan när vi skulle testa Skype med Njurundakusinerna. Det gick inte så bra idag så vi ska prova igen och hoppas på bättre linor. Eller vad det nu är pratet går igenom.
Häromdagen pratade vi med kära Hemma(net)vänner och med mormor har vi skajpat flera dagar i rad – och återigen: det är fantastiskt att det funkar! Men svårare än vanliga telefonsamtal eftersom det inte riktigt är givet vem som ska föra talan vid de två datorerna. Men vi kanske lär oss.

En oväntat händelse var när Ambros upprepade “Titta!Titta!” och vi så småningom kikade ner från fönstret. Där stod en ko vid ån rakt nedanför vårt hus. På utsidan av muren och elstängslet. Det visade sig vara en hel hjord med kossor som gick där och betade. Otippat i en storstad! Här kommer en bild på Ambros och kompisen som tittar på djuren. Passade utmärkt att det var just a cow – eftersom unge herr P kallar de flesta fyrfota djur för det 🙂

Igår fyllde Ambros två och ett halvt år. Det firades först med att en frisör och hennes medhjälpare kom hit kl 8 för att fläta Ellentin. Kolla hennes blogg för att se hur det blev! Jag tycker det blev väldigt snyggt!

Sedan ägnade jag mig åt att laga vår säng vars botten brukar rasa igenom. Ambros hjälpte till på två och ett halvtårings vis, gav mig verktyg och spikar, höll brädor, sopade sågspån och sa till alla: “sikti pappa sikti Älleti sikti mamma” med manande pekfinger.

På kvällen kom Lundkvists på pannkakskalas och Ambros var som vanligt nöjd med att vara i centrum, så han hann nästan inte äta några pannkakor, eftersom han hade fullt upp med sin show, men verkade ändå mätt efter två och en halv.

Inatt har hostan tilltagit så imorrn tänker vi ta honom till barnsjukhuset så att de får kolla upp honom.

Imorse kom det post igen. Några fler fina julkort och ett efterlängtat brev med DVD-filmer från lillasyster. Nu myser de tre äldsta framför Tzatziki, morsan och polisen och tidigare ikväll såg syskonen på ett par Astrid Lindgren-snuttar. Däremellan såg vi alla Karl-Beril Jonsson. Något försenad julkänsla – men härligt!

Härligt var det också att äntligen få bada idag. Jag jobbade några timmar på förmiddagen och Mattias var hemma med Ambros. Sen gick vi till skolan. Ellentin slutar alltid till lunch på fredagar och nu fick vi en eftermiddag med trevliga samtal, sol och bad. Det undvek dock Mattias som var lite hängig (och inte lika mycket badfanatiker som de tre övriga i familjen), men vi andra gladdes åt att använda poolen igen.
Samtalen hölls med adoptivfamiljerna L och D, en skolkompis mamma och med delar av en familj på tillfälligt besök. Dialekten avslöjade att vi inte bor så långt ifrån varandra hemma. Trevligt!
Det hör för övrigt mer till regel än undantag att man hör svenska i de här områdena. Så helt exotiskt är det egentligen inte.

Istället för dagsaktuella foton kommer här ett på Ambros och hans barnhemskompis när de lekte häromdagen. Och som efter ett tag faktiskt började leka med varandra och inte bara bredvid. Den andra bilden är också några dagar gammal men jag tror att vi även idag hade kunnat få så här mycket i frukt- och grönsaksaffären för 43 kronor. Familjen L hade ett liknande upplägg på sin blogg, och jag undrar om de inte fick ännu mer för pengarna. Jag kanske missade att pruta…

Priserna är verkligen oregelbundna. Boende är mycket dyrare än Sverige, en del löner hälften av en dagslön hemma och så så här mycket frukt och grönsaker för en struntsumma.

Vi sitter här och äter lakritssnören! Tack familjen C, M och M – vilken härlig post! Det kom också några julkort, fina att se men de var inte lika goda att smaka på. En usling till sticka har just plockats ur tösens stortå. Lekplatsen på skolan har inte riktigt EU-standard… om nu det ingår i nån standard att det ska vara stickfritt.

Idag tittade Ambros extra noga på min hand där han såg ett ytligt blodkärl. Sen tittade han på sin egen och konstaterade att han inte såg nåt sånt. Roligt att han uppmärksammar det – för att vi har olika hudfärg har han inte kommenterat. Olika färg på utsidan men redan nu är det så tydligt att vi hör ihop vi fyra. Att Ambros var den pusselbit som vi hade längtat efter så länge!
Tacksamheten är stor över våra fantastiska barn! Så Gud som läser vår blogg (ja, det finns ju statistik över bloggbesökarna som sagt): Tack ska Du ha! Vi ska ta hand om dem så bra vi kan och om det är svårt nån gång får Du hjälpa till.

Gott nytt år!
Och sov gott gjorde vi en stund, men alltför kort. Vår lille gosse somnar gott, och gjorde det också igår i min famn på nyårsmiddagen, men som det har visat sig förut har han väldigt svårt att somna om om han vaknar på natten. Då tar det flera timmar innan sömnen återvänder trots att han ligger stilla och tyst. Så även i natt efter att han vaknat då vi skulle åka hem en timme in på det nya året. Ändå vaknade han sprudlande pigg för en stund sen när klockan inte var mer än halv åtta. Nu sitter han mellan Mattias och mig i sängen och håller låda och äter banan.

Nyårsfirandet var fantastiskt!
Efter att ha pratat med flera kära därhemma på Skype och i telefon, och efter lite förrättsbaguette med Lundkvists här hemma promenerade vi hem till Jonas och Lena-Stina som bor fantastiskt mysigt i ett gårdshus. Vi kom fram just när det blev mörkt och möttes av hemmagjorda lyktor och ett härligt dukat bord i den mysiga trädgården. En eld brann i ett plåtfat intill. Vi åt god middag, de tre yngre barnen somnade i famnarna och Ambros och Erik fortsatte sedan sova under samma täcke på en bastmatta under stjärnhimlen. Vi andra satte oss runt elden och pratade om både glädje och oro runt detta fantastiska vi är med om. Ellentin somnade någon timme i stolen med ett täcke om sig och vaknade lagom till midnatt. Två timmar före svensk tid klev vi in i 2009 och det började mycket bra.
Men visst hade det varit skönt med lite mer sömn!